Går nedskärning ihop med trovärdighet? 

Ovanstående fråga finns all anledning ställa i Sverige, men även våra finska vänner anser den befogad. Som ett litet prov på försvarsdebatten i vårt östra grannland återger vi ett par artiklar ur Veteranposten, en tidning som ges ut av Södra Finlands Krigsveterandistrikt. 

Modell 30-talet? 

Krigsveteranerna kan inte glömma den situation som rådde vid vinterkrigets utbrott, då försvarsviljan var på toppen men utrustningen var dålig, både i fråga om vapen och int-utrustning. Fastän alla politiska och militära tecken i slutet på 1930-talet tydde på annalkande krig och ofärd, hängav sig vår regering och riksdag åt en naiv tro på fred i världen. Naturligtvis skyllde man också då som alltid på landets dåliga ekonomi. 

Det är däremot förståeligt att försvaret blev eftersatt under de svåra efterkrigsåren och under VSB-tiden. Det var svårt med statsekonomin, politiken och motivationen. Under 1990-talet har emellertid situationen inom och utomlandet förändrats helt och därmed förutsättningarna för försvarsarbetet. 

I dagens läge är försvarsviljan stark bland ungdomen och reservisterna och inställningen till försvaret liksom till veteranerna är positiv bland allmänheten. Trots det är försvaret hotat, denna gång åter av brist på budgetanslag. Försvarsmaktens kommendör har i ett uppmärksammat framträdande påpekat att försvaret inte 
kan uppfylla sina mål, om de av regeringen föreslagna budgetnedskärningarna blir allvar. Det är helt klart att landets finanser nu är sådana, att staten bör spara där den bara kan. Frågan är bara om man kan spara på säkerheten.  

På 1930-talet hade vårt statsledning velat ha ett försvarsavtal inom Norden eller ett bilateralt med Sverige. Man lyckades inte få något sådant till stånd. Nu har man i några år åter diskuterat sådana avtal. Det har då varit frågan om vi borde gå med i NATO, söka ett avtal med Sverige eller fortsätta som alliansfria. Utan att nu ta desto mera ställning för eller emot allianser kan vi konstatera att samtliga lösningar förutsätter ett starkt försvar på nationell nivå.  

Den officiella linjen i dag är entydig; vi skall ha ett självständigt, trovärdigt försvar. Man kan då fråga sig hur nedskärningar går ihop med trovärdigheten? Försvaret är ett område där överdrivet sparande är livsfarligt. Vi vet det av erfarenhet.  

C.G. Wolff 

16.11.1996