Böcker

Karolinska armén föredömligt kartlagd

Det lär nog inte finnas någon nation, som i sitt förflutna saknar en epok att i särskilt hög grad återvända till, en epok som kommit att fängsla och attrahera eftervärlden och som av den anledningen blivit grundligare utforskad än andra nationella tidsskeden. Vad gäller vårt eget land är det så att det karolinska skedet uppmärksammats i påtagligt hög grad. Som ett av många uttryck för detta faktum kan nämnas Karolinska Förbundet, grundat 1910 och alltjämt vitalt verksamt. Dess syfte är som bekant att främja forskning och vidga kunskaper om det skede i svensk historia, som kallas det karolinska, knutet till de tre monarkerna Karl X Gustaf, Karl XI och Karl XII. Inom detta skede har intresset särskilt fokuserats på den sistnämnde. Man skulle därför kunna tro, att ämnesområdet nu är så utforskat och i alla avseenden genomlyst, att inget mera väsentligt finns att få fram. Så är emellertid lyckligtvis inte fallet. Om Karl XII:s armé har nu Lars-Erik Höglund, historiker i Karlstad, sammanställt och utgivit en specialstudie med titeln Den karolinska arméns uniformer under stora nordiska kriget (Acedia Press, Karlstad, 64 sidor i stort format, häftad och rikt illustrerad, även i färg, pris 150 kr). 

Titeln är egentligen missvisande, eftersom det är mycket, mycket mera än bara uniformer, som här beskrivs. I själva verket rör det sig om en tämligen heltäckande kartläggning av Karl XII:s armé 1700-1721. In i minsta detalj redovisas regemente för regemente inom de tre kategorierna indelta, värvade och männingsrekryterade, totalt inte mindre än 157 truppförband (i storlek från regemente ner till fristående kompani). För varje förband anges cheferna i kronologisk ordning, insatser i de olika fälttågen, beväpning, uniformer, gradbeteckningssystem samt organisatoriska förändringar under krigets gång. Visserligen gjorde CO Nordenswan en liknande sammanställning, publicerad i Karolinska Förbundets årsböcker 1918 och 1920, men den var ytterst koncentrerad och redovisade endast förbandsnamn och chefer, ingenting om utrustning, beklädnad och liknande detaljer. 

Bokens första tredjedel innehåller fylliga kommentarer till ämnen som olika uniformsmodeller, gradbeteckningar och andra distinktioner, fältmusik, fältpredikanter, stridssätt etc. Därjämte ges en överskådlig kronologi över Stora nordiska kriget 1700-1721. Sammanfattningsvis skall konstateras, att Lars-Eric Höglund med denna minutiöst uppbyggda översikt åstadkommit en föredömlig kartläggning av en arméorganisation, som var sin tids yppersta. Envar som är fängslad av ödestragiken i det karolinska tidevarvets slutskede och som vill skaffa sig detaljkunskaper om Sveriges sista stormaktsarmé kan svårligen undvara denna skrift. 

Jan von Konow