Den är stundom rätt krigisk regeringen vi har. Någon så karsk Göran Persson har vi inte haft sen Erik
XIV:s tid. Ambitionen att dra ned på försvaret har åtminstone inte hittills hindrat verbalt skarpskytte
mot både försvarsledning och näringsliv. Delar av regeringen, kanske ändå främst samordnare Thage G
Peterson, och en av de handgångne männen vill inte godta försvarsledningens erfarenhet att tio procent
mindre pengar leder till 25 procents nedskärning i en organisation. Försvarsledningen håller dock fast
vid erfarenheten. Generallöjtnant Percurt Green sade samma sak i sitt föredrag vid Försvarsfrämjandets
årsmöte. Mer därom längre in i tidningen. Upprört blev det också i
samordningskansliet/statsrådsberedningen sedan ÖB Owe Wictorin framfört en, tycks det, välgrundad
åsikt i den utomordentligt ansedda tidskriften Jane’s Defence Weekly:
  ’’Det är inte rätt tid att reducera svenska försvaret med 20 procent. Den säkerhetspolitiska situationen
omkring oss ger oss skäl att upprätthålla våra styrkor på en högre nivå.’’
  Så lång ÖB. Thage G Petersons tidigare statssekreterare var ohövlig nog att skicka ett brev till
tidskriften och begära plats för en kommentar till ÖB:s uttalande utan att informera denne!
Ibland reder saker och ting ändå ut sig. Det blev ingenting med försöket att stoppa flygvapnets
deltagande i PfP-övningen. Vi behöver säkert all samövning vi kan få. Men tydligen är det så att i vissa
cirklar gör blotta tanken på NATO ont som en liktorn. NATO’s nya roll har vi att leva med, även om vi
inte blir medlemmar på ett bra tag. Eftersom vi ändå skall samarbeta vid internationella aktioner, så
tycker jag att den erfarne militär, som hävdat att vi borde acceptera NATO’s lednings- och stabsrutiner
eftersom de är bättre än våra, har alldeles rätt. Europas ledande nationer tillämpar dem. Standardisering
måste också till. F.n. kan vi inte tanka svenska militärfordon vid NATO-förband och dessa inte hos oss.
  Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp i ämnet informationskrigföring. Det är bra.
  Göra värnplikten kallas ibland ’’göra’’ eller ’’ligga i lumpen’’. Nu sedan beteckningen
’’beredskapsmän’’ fått en helt annan betydelse än under andra världskriget får vi uppleva hur
’’lumpen’’ kan visa sig vara prydliga köksförkläden. Kan beredskap i hemtjänsten håll liv i vad som
brukar kallas folkförsvarstanken?

E.L.