Teknik och doktriner

Amiral William Owen framhöll i ett anförande i Krigsvetenskapsakademien att få åhörare tog till sig
hans budskap om att de tekniska framsteg, som inträffar för närvarande, innebär en revolution inom
krigsföringen. Denna typ av reaktion mot nyheter är vanligen förekommande. Det har säkerligen
många mött, som föreslagit utveckling av nya produkter, ändring av organisation, arbetssätt mm.
  Vanliga argument inom försvaret mot utveckling av ny materiel är av typen ’’det är osäkert - det är
för dyrt - vi har inte råd - inte just nu’’. Jag vill ändå inte påstå att reaktionen är enbart typisk för det
militära. Samma reaktion möter man även ofta inom den civila sektorn.
  Reaktionen är allmänmänsklig.  Nyheterna rubbar den gällande ordningen. Man har kanske helt
nyligen kommit någorlunda i ordning med sina planer och är i färd att ta itu med genomförandet - och
nu kommer nya omvälvande propåer.
  Det speciella med Försvarsmakten är att den är en stor och komplex organisation. I en sådan får
förändringar stora administrativa, t o m politiska konsekvenser. T ex har det hänt att man dragit sig för
att i ett sent skede lämna information om nyheter till en sittande försvarsberedning med motivet att det
kan störa eller försena dess arbete.

Reaktioner av denna typ utlöses  redan vid förslag som endast berör en mindre del av försvarets
verksamhet. Amiral Owen’s tes om en revolution inom krigföringen är av en sådan dignitet att den
berör hela krigsorganisationens struktur, föranleder omavvägningar inom och mellan försvarsgrenar
samt reser frågor kring strategi och doktrinen för krigföringen. Det blir många och svåra frågor. Sådana
vill man undvika och skjuta på framtiden. Krigshistorien visar också att reaktionen mot nyheter är stark
under säkerhetspolitiska lugna förhållanden.
Under krig och kriser däremot söker man efter nya lösningar för att höja förmågan. Skälen till detta är
främst att det yttre trycket i det senare fallet är stort. Man måste då göra allt för att klara kriget. Den
fredstida administrativa processen är då kortsluten. Och inte minst viktigt är att pengar är inte då något
problem. Denna ordning är inte bra. Det borde vara tvärtom. Under lugna perioder borde man ställa in
siktet långt in i framtiden och på bästa sätt förbereda sig för det som kan komma. Dvs att i lugn och ro
systematiskt utveckla och pröva ut system och doktrinen, som passar morgondagens utmaningar.

Några historiska data

Stora tekniska genombrott inom det militära området är ofta en följd av allmänna lyft inom
teknikområdet. Vi påstår att teknikutvecklingen f n är snabb. Man kan med fog konstatera att så har den
varit de senaste 150 åren. Det normala är dock att utvecklingen sker i en någorlunda jämn takt. Nya och
bättre produkter produceras och har producerats fortlöpande. Men då och då sker genombrott samtidigt
inom ett flertal tekniska tillämpningsområden. Dessa sammantaget kan resultera i nya stridsmedel, som
innebär en revolution inom krigföringen. Under det senaste seklet kan tre sådana steg skönjas.
  Vapenutvecklingen för etthundra år sedan. Atombombens tillkomst och nu det som Owen talar om -
informations- och datateknikens utnyttjande i olika militära tillämpningar.  Därtill kan läggas
utvecklingen under mellankrigsperioden av flyg- och stridsvagnsvapnen. I det fallet var dock
doktrinutvecklingen mer avgörande än den rent tekniska utvecklingen.
  Slutet av 1800-talet var de stora uppfinningarnas tidevarv och industrialismens slutliga genombrott.
Denna tekniska och industriella revolution frambringade inom bara en period av tio - femton år en helt
ny och formidabel vapenarsenal. Införandet gick tämligen smärtfritt - troligen beroende på den
allmänna teknikvänliga inställning, som var en följd av de förbättringar som de stora civila
uppfinningarna hade åstadkommit för allmänheten.

Vapenutvecklingen innebar en mångdubbling av eldkraften. De militära kunderna (operatörerna) var
dock inte beredda att klarlägga de operativa konsekvenserna av detta. Det borde ha stått klart att anfall
med oskyddad trupp i täta grupperingar inte var möjligt längre. Dessutom hade detta bevisats i det
rysk/japanska kriget 1904/1905. Västeuropa tog dock inte till sig budskapet. Operatörerna räknade med
korta framtida krig och snabba framgångar, som en följd av de förluster man kunde åsamka
motståndaren. Första världskriget blev både långvarigt och tskridande resulterar i två typer av problem. Dels
ett motstånd mot införande och dels en eftersläpning eller utebliven utveckling av doktrinen och
metoder. Segermakter slår dessutom ofta till ro och låter bli att förkovra sig ytterligare. En lärdom är att
man bör noga granska vad som var orsak till framgångar respektive nederlag och vad av detta som är
användbart i den egna situationen. Som liten nation måste vi också beakta att det som är gångbart för
stor- och supermakten inte alltid passar oss och vår ekonomi.

Framtidsinriktad och utvecklingsvänlig miljö
I det tidigare har antytts flera skäl till och konsekvenser av bristande eller sen respons till tekniska
framsteg. Den bakomliggande orsaken är ytlig teknisk kompetens inom etablissemanget. Den i sin tur
medför brister i förståelse, kort planeringshorisont och en allmän negativ syn mot teknik. Här liksom i
mycket annat är försvarsmakten en avspegling av trenderna i samhället. Ungdomsrevolten i slutet av
1960-talet medförde ett närmast teknikfientligt samhälle. Att läsa naturvetenskapliga ämnen föll ur
modet. Inom försvarsmakten tog detta uttryck i slagord såsom ’’människan i centrum’’ och ’’allt för
krigsförbanden’’.  Det som man därvid missade är att människan är beroende av goda verktyg i sin
verksamhet.

Kort planeringsperspektiv är som nämnts en följd av bristande teknisk kompetens. Man sysslar med
dagens krig och inte morgondagens. Man övergår till att värdera det som redan finns. Medan det som är
en idé på papper kan man inte ta till sig. Detta stod klart redan i mitten av 1980-talet. För att få gehör
för ny materiel blev det nödvändigt att bygga demonstrationsmodeller i hårdvara. Tidigare hade
teoretiska studieresultat utgjort tillräckliga argument.
  Efter andra världskriget och fram till början av 1980-talet hade vi i det svenska försvaret en mycket
utvecklingsvänlig miljö. De generationer av forskare och militärer, som hade sina erfarenheter från
andra världskriget hade lärt sig att man ständigt var i efterhand om man koncentrerade sig på dagens
problem.  Under krigsåren var det givetvis nödvändigt att lägga kraften på att klara närtiden men man
insåg att det var ingen lösning under lugnare förhållanden. Strax efter krigets slut satte man därför
igång ett omfattande reformarbete. Men införde långsiktsplanering, bemyndigandesystemet, tekniska
prognoser och en systematiserad studieverksamhet i samarbete mellan stab, förvaltning, forskare och
industri. Studierna genomfördes både på stort djup och på stor bredd. Inom armén fanns en särskild
studiegrupp inom varje väsentlig funktion. Detta systematiska letande efter nya lösningar säkerställde
att tänkbara nyheter blev prövade. Den var också nödvändig för att våga ta och kunna motivera
utvecklingsbeslut. Eftersom många var inblandade i det praktiska underlags- och värderingsarbetet så
blev projekten naturligen förankrade hos kunden och övriga berörda. Detta sätt att arbeta och penetrera
framtidsfrågorna i kombination med goda kunskaper och stor erfarenhet var grunden till de stora
framgångar som svensk försvarsindustri nådde under 1970 och 80-talen. Sverige blev en intressant
samarbetspartner inom materielområdet.

Tyvärr har studieverksamheten av-tagit under de senaste tio åren. Nu studerar (prövar) man ofta
befintliga lösningar. Nackdelen med detta är att tekniska genombrott kommer in sent i hanteringen.
Centraliseringen av beslutsfattandet till Högkvarteret är en annan broms mot framåtskridande. Det är
inte möjligt att samla tillräcklig kompetens på så hög nivå för att värdera tänkbara framtida koncept
och deras betydelse. Stabiliteten i planerna blir viktigare än innehållet. En dylik centralisering är
lämplig och nödvändig för att leda militära operationer i krig men inte för att bygga upp och
vidmakthålla en modern krigsorganisation. I det senare fallet är det nödvändigt att bredda kompetensen
och att ge aktörerna friare tyglar. Ingen vet från början vad som är gångbart eller ej. Det får prövas i
den fortsatta processen. Missad teknisk utveckling blir i längden en stor ekonomisk belastning och kan
i värsta fall leda till nationens fall.

Konkreta åtgärder nödvändiga
Ovan har berörts olika skäl till varför tekniska nyheter har svårt att få acceptans. Botemedlet är en
högre teknisk och taktisk/teknisk kompetens och en utvecklingsvänlig miljö. Trots att materielen har
blivit mer komplex har vi låtit den tekniska kompetensen inom staber och förvaltningar att nedgå.
Redan vid rekryteringen måste större vikt än nu ställas på naturvetenskapliga grundkunskaper. Inom
försvaret måste vi koncentrera oss främst på de för försvaret speciella teknikområdena.  Särskild
utbildning på universitetsnivå måste organiseras bl a inom vapen- och ammunitionsteknik,
vapenverkan, robotteknik, framdrivnings- och explosivämnen, systemanalys samt i simulering och
värdering. Undervisningen kan organiseras antingen inom försvarets skolor eller vid civilt universitet.
  Vi är som amiral Owen uttryckte sig mitt uppe i en utveckling, som innebär en revolution inom
krigföringen i klass med tidigare refererade exempel. Vi bör därför ta till oss signalerna och snabbt
ändra vårt arbetssätt och höja vår militärtekniska kompetens. I annat fall är risken stor att vi hamnar i
efterhand med både materiel och doktriner.

Helge Gard