Utred totalförsvaret!

Svunnen är den tid då totalförsvaret i huvudsak bestod av militärt, civilt, ekonomiskt och psykologiskt
försvar.
  Den säkerhetspolitiska situationen har nyanserats och fått fler dimensioner. Ett nedtonat militärt hot
ställs sida vid sida med miljörisker, tänkbara okontrollerade flyktingströmmar och brottslighetens
utbredning över Östersjön. Vi skall öka vår kompetens för fredsbevarande operationer genom att bl a
delta i NATOs övningsverksamhet. Aktiva insatser i katastrofsituationer kan bli medel att förhindra
flyktingströmmar. Den tekniska utvecklingen skapar nya former av hot, där gamla etiketter, som krig
och fred, inte längre är relevanta.
  Totalförsvaret är i dag, mot den hotbild som tonar fram, och som används som argument för att
minska det militära försvaret, avsevärt mycket mera komplext är på 1960- och 70-talen.  Samtidigt är
det de gamla strukturerna som dominerar och som utgör basen i förändringsprocessen. De traditionella
delarna av totalförsvaret har vuxit fram för sig och fått sin organisation och resurstilldelning beroende
på vad som vid tid efter annan varit på modet opinionsströmningar - myndigheters och stödgruppers
förmåga att övertyga regering och riksdag om sin förträfflighet - lobbying - och beslutsfattarnas
ideologiska inriktning. Med jämna mellanrum har besluten grundats på analyser och förslag i offentliga
utredningar. Någon systematisk och rationell avvägning mellan olika delar av totalförsvaret har
knappast skett.

Den radikala förändringen av hot-bilden på 1990-talet kräver rimligen andra och nya prioriteringar om
beslut om organisation, ledning och resurstilldelning skall kunna göra anspråk på att vara rationella.
Därför är det dags att ta ett helhetsgrepp på totalförsvarsfrågan.
  Då måste JAS ställas mot ökad kärnkraftssäkerhet i Ignalina, då måste oljelänsor stå mot
granatkastare, skyddsmasker till civilbefolkningen mot fler fartyg till kustbevakningen, beredskaps-
lagring av olja mot fler poliser, militärutbildning för miljöinsatser mot arbetsmarknadsutbildning för
samma ändamål och så vidare.
  Man måste se över ingredienserna i totalförsvarskakan och ifrågasätta om inte proportionerna dem
emellan skall vara helt annorlunda än de traditionella. Det kanske heller inte är självklart hur den
högsta ledningen av försvaret skall vara organiserad. Det är en ledning som skall kunna fungera i en
rad tänkbara hotsituationer, där de traditionella tillstånden fred, beredskapstillstånd och krig inte
nödvändigtvis speglar verkligheten. Frågor om ansvar, befogenheter och inte minst demokratisk
kontroll för statsmakten och myndigheter får i det perspektivet en annorlunda dimension.
  Ett övergripande, centralt område utgör pliktlagama och samhällets krav på att dess medlemmar
tvångsvis skall bidra till dess säkerhet.
  Med ett krympande militärt försvar som samtidigt blir tekniskt alltmer avancerat ökar svårigheterna
att nyttiggöra värnpliktskullarna. Samtidigt är det ett politiskt mål att bibehålla den allmänna
värnplikten. Syftet är rimligen att vidmakthålla en folklig förankring av det militära försvaret och
undvika att det uppstår en isolerad militär kår i samhället.
 
Men om en allt mindre del av års-klassen inkallas minskar också förankringen. När når man en sådan
nivå att vi i realiteten måste tala om ett militärt yrkesförsvar? Är alternativet breddning av värnplikten
och jämställdhet så att alla, män som kvinnor, inkallas på lika villkor under pliktlagarna?
Kompetensmässigt är väl numera inga områden undantagna kvinnorna inom det militära försvaret eller
män inom övriga delar av det samhällsmaskineri, som bemannas under pliktlagarna. Därmed finns
knappast någon saklig grund för könsdiskriminering i tvångsrekryteringen. Men om uppgifterna inte
räcker till inom det militära försvaret, inom miljövärnet, civilförsvar, omsorg, omhändertagande av
flyktingar, brottsbekämpning m m? Långt dessförinnan uppstår sannolikt dessutom frågan i vilket
utsträckning pliktsystemet tar "riktiga jobb" från arbetsmarknaden.  Det gillar inte facket, och det är
kanske heller inte tanken med pliktlagarna.
  När börjar kriget? Är informationskriget ett förbekämpningsskede då en fiende slår ut ekonomiska,
sociala och militära datasystem, telekommunikationer, flygledningssystem etc med datavirus,
elektromagnetiska pulser, mikrovågsstrålar m m? Eller har kriget börjat då? Vilken beredskap har vi att
klara informationskriget som slår mot hela samhällsmaskineriet? Vem är ansvarig för analys och
beredskapsåtgärder? Skall vi själva bygga upp ett offensivt försvar på området?

Kanske behöver vi inte oroa oss för informationskriget?  Idag är det ju egentligen bara USA som har
den tekniska kompetensen och de tekniska förutsättningarna att bedriva ett effektivt informationskrig.
Å andra sidan finns det heller ingen som satsar så mycket som USA på försvar mot
informationsattacker - två miljarder dollar om året.
Är den s k marknaden ett hot? Om vi skall vara alliansfria också i finansiellt hänseende genom att stå
utanför EMU, vilka risker tar vi på oss i spekulationshänseende? Hur skall vi möta ett sådant hot, vilka
försvarsåtgärder finns och vem svarar för planeringen? Att G 7-gruppen, dvs världens sju största
industrinationer, tar valutaspekulationsattacker på allvar bör vara en tankeställare.
  Exemplifieringen illustrerar behovet av att se brett och förutsättningslöst på totalförsvaret.  Att skapa
en optimal struktur för försvaret mot alla de hot som målas upp, att finna former att alternativutnyttja
de olika försvarskomponenterna och att skapa en rationell lednings- och beslutstruktur låter sig
knappast göras i en handvändning.

Men det första steget är rimligen att någorlunda förutsättningslöst kartlägga den svenska risk- och
säkerhetssituationen i vid mening. På samma sätt som ett företag måste göra en riskanalys och bygga
upp handlingsberedskap för olika risksituationer och händelser, på samma sätt bör nationen Sverige ta
ett bredare grepp. Skillnaden mellan företaget och Sverige är dock att företaget kan försäkra sig mot
konsekvenserna av många skadefall, medan Sverige och det svenska folket självt måste bära
konsekvenserna.
  Regeringen bör därför utreda totalförsvaret i begreppets vidaste mening.

Per Tistad