Inom Försvarsfrämjandet är det tradition att i alla sammanhang erbjuda medlemmar och
övriga, dvs den allmänhet som förbundet kan nå, en klockren information i alla sammanhang.
Detta gäller inte minst mötesverksamhetens talare. Och informationsvägarna skall helst vara
raka rör, vilket innebär att talarna behandlar den verklighet de lever och verkar i.
Generallöjtnant Percurt Greens framträdande vid Försvarsfrämjandets årsmöte anslöt väl till
den traditionen/ambitionen.

Generalen använde ingen tid till att gråta över de krympta ekonomiska ramar försvaret har att leva ned
till. Det blev några kommentarer i ämnet. Detta sedan han vältaligt och intressant berättat om den
militärtekniska utvecklingen, vilka effektiva stridssystem vi får, vilken oerhörd eldkraft modern
materiel representerar etc. När vi åhörare nästan började känna att vi nog kunde sova gott och tryggt
om natten även i framtiden, kom det ändå en fråga om pengarna och deras betydelse för vår säkerhet.
Percurt Green lät därvid förstå att det kanske inte är en direkt snillrik metod att först lägga fast
ekonomin och sedan, utan att snegla på den, bestämma vad försvaret skall orka med trots
bantningsdieten. - Tio  procent mindre pengar innebär en med tjugofem procent nedskuren
organisation.

Nytt flyg, ny flotta, ny armé
- Nu gäller det att tänka långsiktigt, det gäller att tänka i kvalitet både vad gäller personal och materiel:
  År 2005 har vi ett helt nytt flygvapen, marinen har nya ytstridsfartyg och ett antal ubåtar och ett
kustartilleri med hittills aldrig skådad eldkraft. Detta till trots blir förändringen av armén ändå det mest
omfattande. Leoparden är den bästa stridsvagnen i världen. Vi får nya stridsfordon, vi samarbetar med
Frankrike och Norge bl a när det gäller en rad nya vapensystem med en oerhörd kapacitet. Och vi får
informationssystem vi hittills inte kunnat drömma om.
  Framtidens konflikter - det har vi sedan länge sett tecken på - blir inomstatliga och det ställer krav på
att försvarsmakten i snart sagt alla länder måste vara redo för ytterligt besvärliga men nödvändiga
insatser. Sverige måste kunna sätta upp och bidra med styrkor av kompanistorlek på 15 - 30 dagar och
en bataljon på tre månader. Det är att räkna med att ’’International Command’’ tar hand om ledningen,
inklusive räddningstjänsten.
  Det är lämpligt att räkna med livlig nordisk aktivitet inom PFP - Partership for Peace. Och räkna med
att en hel del av den nordiska aktiviteten blir kopplad till Baltikum.

USA viktigaste faktorn
- Säkerhetspolitiken är en av de stora Europafrågorna, fastslog general Green. USA är alltfort den
viktigaste faktorn när det gäller Europas säkerhet. Han vågade lika litet som flertalet politiker och
debattörer sia om när Europa blir kapabelt att ta ansvar för sitt eget försvar. En fråga om det ansvaret
ställer amerikaner ofta i olika sammanhang. USA kommer att ta sin del av ansvaret för Europa, men
måste samtidigt se till sina stora intressen i Asien.
  - NATO kommer att utvidgas - oberoende av vad Ryssland säger! Med tanke på de baltiska ländernas
säkerhet måste Partnerskap för Fred ges mer substans. En koppling mellan EU och VEU är att vänta
och vi får säkert se dagar då VEU lånar materiel av NATO. En mängd organisationer har till uppgift att
skapa säkerhet, men själva systemet är skört, freden vilar än så länge på en föga stabil grund. . .

Ryssland bevakar sina intressen
Ryssland undergår en smärtsam ekonomisk återhämtning, men kan naturligtvis ändå inte ge upp sin
stormaktsstatus och heller inte kravet på att kunna påverka omgivningen.
  Finlands försvarsledning säger öppet att ’’Ryssland är en militär stormakt som bevakar sina
säkerhetsintressen även utanför sina egna gränser’’. Det låter sig sägas att Ryssland reducerat armén
från 4 - 5 miljoner till 1,5 miljoner, att man nu har 3 000 flygplan mot tidigare 9 000. Dock är det så att
markstyrkorna i nordvästra Ryssland är av god kvalitet, i samma område finns flyg och kärnvapen.
  Allmänt sett har man gott om modern materiel, men moralen är låg ibland. Ändå har man visat sig
kunna samla och leda trupper från hela det väldiga landet.
  Ryssland kommer knappast att ge avkall på kravet att ha säkra gränser inom federationen.
  Man kan med Percurt Green fråga sig om Försvarsbeslut 96 gör det troligt att vi kan försvara oss. Kan
vi verkligen återta försvarseffekten på ett år?
  I försvarsbeslutet ingår en s k kontrollstation 1998. I väntan på vad den kontrollen ger får vi leva med
att - som Finland säger - i sista hand är varje regering ansvarig för säkerheten.

Egen hemsida
Försvarsfrämjandet har sedan en tid egen hemsida på Internet. Årsmötet informerades om saken av
David Jonsson, som byggt upp den nu aktuella första hemsidan och som kommer att svara för den
kontinuerliga förnyelse som är nödvändig. Helt klart är att innehållet i Fritt Militärt Forum kommer att
lämna väsentliga bidrag till hemsidan.
  Årsmötet beslöt på styrelsens förslag att årsavgiften för 1998 skall vara oförändrad, dvs 200 kr
(vänner och gynnare betalar ofta mer, vilket självfallet bidrar till att öka aktiviteten).
  Förbundet har sedan grundandet ett dubbelnamn: Förbundet för Folkförsvarets Främjande
Försvarsfrämjandet. Årsmötet beslöt på styrelsens inrådan att i fortsättningen hålla sig till ett namn, det
kortare. Försvarsfrämjandet heter numera bara Försvarsfrämjandet.
  Till ordförande i Försvarsfrämjandet återvaldes Nils G Lindström. Till styrelse valdes Gunnar Edlund,
tillika vice ordförande, Lennart Jensen-Urstad, Jan von Konow, Bengt-Herman Nilsson, Ingvar
Selander, Lennart B:son Uller, Stig Wallin, David Jonsson (nyvald), Eva Holmquist, tillika kassör,
samt Per Nordenvall. Suppleanter är Ingrid George, som även är förbundets sekreterare samt Åke
Gustafsson. Till revisorer utsågs Roger Larsson och Kenneth Awebro.
  I valberedningen ingår Oscar Arntyr, Carl Herlitz och Georg Löwenhielm.