Den berättande delen av boken inleds med en genomgång av
den svenska
lägerorganisationen, de olika lägren och livet i dessa. Ett
rikhaltigt urval av vältagna bilder
kompletterar väl berättelsen. En del av bilderna är
tagna av internerade.
Efter denna allmänna översikt, som omfattar även
de internerades ankomst till Sverige, är
verket uppbyggt på ett antal väl genomarbetade fallstudier,
vissa av enskild person, andra av
händelseförlopp. Dessa är utan avseende på kronologi
hämtade från såväl avfärden från
Kurland med olika transportmedel - de flesta med båtar eller
färjor men också andra med
flyg - som från lägerlivet i de olika lägren som utlämningstiden
och tiden i Sverige för dem,
som ej kom med den första transporten.
Någon berättelse, man kan nästan säga novell,
är citat ur dagböcker, andra innehåller mer
eller mindre allvarliga äventyr, som de internerade drabbades
av eller själva ställde till med.
Några är av det nästan otroliga slaget, som Hitlers
personliga piloter, som sökte flygarjobb i
Sverige, andra är tragiska och upprörande berättelser
eller vittnesbörd om vad som hände
före, under och efter överfarten från andra sidan Östersjön,
samt vissa klargöranden av
senare väl kända episoder i lägren, som nu får
sin belysning från de internerade själva, vilket
bör väga tungt.
Den upprörande historien om den tyske Oberwachtmeistern
Paul Helfsgott, som var bonde
och hästkarl och hade som förtroendeuppgift att i lägret
på Rinkaby varje morgon lämna
lägerområdet för att i ett närliggande stall sköta
några av de svenska officerarnas hästar, bl a
lägerchefens, och som en morgon blev nerskjuten av en svensk post,
som var ny på sin
uppgift och - som många av de värnpliktiga, vilka beordrades
till vakter vid lägren -
tydligen var livrädd för dessa helt obeväpnade och synnerligen
tjänstvilliga interner. Han
förstod inte vad det hela rörde sig om och sköt kallt
ner tysken, som inte gjorde något annat
än försökte förklara vad han skulle utföra
för uppgift.
’’Erschossen, ohne Fluchtversuch’’ (Skjuten, utan flyktförsök)
rubricerar Runsteen händelsen
och har sedan följt upp det tragiska öde, som drabbade Helfsgotts
familj. Hans dotter har t ex
aldrig sett någon bild av sin far. Posten som sköt kom undan
med bötesstraff.
Mycket intressanta och av stort historiskt värde är Runsteens
detaljerade skildringar från
olika rymningar i olika skeden av interneringen. Det är ett faktum,
att inga balter rymde - det
förklarades vara landsförräderi mot deras egna länder
av deras lägerledning, därför att de
ansåg sig inte ha begått något fel eller brott, ej
heller bort interneras. Ca 35 000 av deras
landsmän hade ju flytt hit, och alla hade fått stanna här.
Tyskarna, dvs de övriga ca 7 - 8 nationaliteterna bland
de internerade, om balterna
frånräknas, uppvisade en provkarta på rymningar och
rymningsförsök, särskilt under
utlämningstiden och allra mest under den tid Civilförsvaret
med yrkespoliser ansvarade för
bevakningen. I slutredovisningen av de 2 995, som var i lägren
före utlämningstiden, saknas
slutligt ca 25 man som rymt. Runsteen påvisar här helt klart,
att många behjärtansvärda
personer var engagerade i vad som nu skulle kallas för ett nätverk,
som gav adresser i lägren
till rymningskandidater, om vart de skulle vända sig, när
de kom ut från lägren på flykt, och
tog emot och hjälpte flyende interner, transporterade dem till
olika familjer i t ex Malmö eller
Hälsingborg, som dolde flyktingen och hade reservbostad hos andra,
om polisen skulle
uppenbara sig, och slutligt sände de flyende till Danmark med
olika slags fartyg.
I Danmark var de flyende säkra. Danmark följde gällande
internationell rätt att ej lämna ut
flyende till hans fiende. Det var få av dem, som ej greps omedelbart
invid läger, när de kom
ut, som greps långt senare. Polisens uppgift var svår intill
omöjlig på grund av detta snabbt
organiserade nätverk. Det bör anmärkas, att det i Skåne
bodde många med tysk anknytning
men att också många andra gärna ställde upp för
att åtminstone rädda dem, som räddas
kunde från regeringens omänskliga utlämningsbeslut.
Denna del av Runsteens verk är den mest avslöjande,
spännande och intressanta, eftersom
veterligt ingen annan forskare har klarlagt denna del av utlämningsaffären
så grundligt.
I ett avslutande kapitel berör Runsteen de juridiska grunderna
för utlämningarna, bl a i form
av en rad citat ur brev, artiklar m m. Rubriken ger en anvisning om
vad detta kapitel går ut
på: Sverige anklagas för mord (på internerade) och
folkrättsbrott. Avsändarna är såväl
interner här i Sverige, som i läger eller hemkomna därifrån
samt andra med intresse för
ärendet. Allt framfört är inte sakligt korrekt, men
det speglar de känslor, som ända till vår tid
nu finns hos många, såväl de hårt drabbade som
dem som i vanmakt att inget kunna göra,
ger uttryck för sin förtvivlan.
Balt- och tyskutlämningen är ännu inte ’’lagd
till handlingarna’’ även om man från officiellt
tyskt håll inte nu vill störa våra goda relationer
med krav, enligt vad Runsteen inhämtat.
Runsteens verk är av stort värde, och det borde ges
ut även på svenska; kanske en uppgift
för någon kulturfond.
Curt Ekholm
F. major, fil dr
Enar Runsteen, Schutzlos ins Schweden. Interniert - Deportiert.
Schicksale Deutscher
Soldaten 1945/46.
Ruth Gerig Verlag 1995, Forellenweg 25, D-614 62 Königstein,
Taunus.
(I Sverige: Box 34, 231 21 Trelleborg)
ISBN 3-928275-58-5