LUFTFÖRSVARET

är hörnstenen i alla länders försvar

Vi får INTE glömma den nygamla sanningen: ”Om en angripare bedömer att han
INTE tillräckligt snabbt kan tillkämpa sig och behålla LUFTHERRAVÄLDET och
INTE med stor säkerhet kan genomföra Strategiska Överfall (SÖ), kommer han med
stor sannolikhet att AVSTÅ från ANGREPP”!

Detta måste vara den RIKTIGA grunden för för målsättningen till ett lands försvar!
  Framtida hotscenarier blir främst 3-dimensionella, dvs LUFTBURNA! Angriparen, de”opererar” 24 tim/dygn, går sannolikt inledningsvis direkt på huvudmålen, dvs landets viktigaste KRAFTCENTRA (KC), med SÖ! Aktionsradierna för de flesta luftburna hoten har ökat.
  Förvarningen kan bli så kort att mobilisering inte hunnit genomföras! Att tro att en så lång förvarning erhålles att ett för svagt försvar hinner rustas upp vid ”ofred” måste betraktas som oansvarig säkerhetspolitik!
  Vi får inte glömma att titta i ”backspegeln” för att därigenom undvika gamla misstag. Detta betyder, som den amerikanske generalen Patton så klart uttryckte det, ”not once again be caught with our pants down”! (Inte tas med nerdragna byxor en gång till!)
  De flesta hoppas att Ryssland kommer att gå i en klart demokratisk riktning med liten risk för dess grannar att bli angripna. Men att bygga upp ett lands försvarsförmåga, dvs ett DEFENSIVT försvar, på en så osäker grund måste betraktas som HÖGST oansvarigt. Bild 1 visar en möjlig geostrategisk situation i norra Europa i slutet av 90-talet.
  Med nuvarande svaga försvar i Baltikum har Ryssland en god chans att återbesätta dessa länder mycket snabbt. De baltiska länderna torde först kunna bli NATO-medlemmar efter kanske 4 – 5 år. Skulle Ryssland återbesätta dessa länder innan de hunnit bli NATO-medlemmar (inkl. hunnit få erforderlig förstärkning av sitt försvar) kommer bl a Sveriges geostrategiska situation att allvarligt försämras. Förstärkning av de baltiska ländernas försvar är sålunda en mycket angelägen uppgift, främst för Sverige.

  Betraktas Sveriges två viktigaste KC, Stockholms- och Göteborgsområdena och dess betydelse för såväl Väst som för Öst, torde det stå klart att Sveriges geostrategiska betydelse är stor och har en tendens att öka. Sveriges försvar, inte minst de delar som skall bidraga till att luftherraväldet och att viktiga KC inte förloras måste därför självfallet prioriteras!

Hur skall vårt försvar anpassas till presumtiva framtida hot?
Mot bakgrund av ett ökande luftburet hot och inte minst starkt ökad risk för insatser av SÖ mot viktiga KC, står vi inför en ny strategisk utmaning. För att få ett hotanpassat försvar måste en relativt radikal omstrukturering av försvaret av försvaret göras. Denna omstrukturering måste baseras på korrekta säkerhetspolitiska prioriteringar och realistiska bedömningar av möjliga hotscenarier och självfallet INTE på önsketänkande.
  Vad gäller genomförande av nämnd omstrukturering av försvaret får vi inte glömma den gamla sanningen: ”En dylik FÖRSÄKRING kan inte köpas när inkräktaren knackar på dörren”.
  Från första början av en väpnad konflikt måste vi kunna bestrida angriparen LUFTHERRAVÄLDET och effektivt kunna bekämpa SÖ riktade mot våra viktigaste KC. Detta innebär bl a korta mobiliseringstider för alla delar av luftförsvaret och de delar av övriga försvaret som snabbt måste kunna sättas in mot SÖ riktade mot våra viktigaste KC. Då förvarningstiden kan bli mycket kort och då vi inte har några stående förband, måste grundutbildning av nämnda förband ske så att erforderliga kuppförband ur inneliggande årsklass snabbt kan ingripa. Fredsutbildningsförbandens placering måste sålunda främst styras av säkerhetspolitiska skäl.

Hörnstenen i försvaret
Hörnstenen i ett försvar måste bestå av ett starkt, uthålligt och balanserat LUFTFÖRSVAR, som kan bestrida angriparen det luftherravälde som han måste skaffa sig. Kom ihåg att inte ens Hitler vågade invadera England på grund av att dess luftförsvar lyckades bestrida tyskarna luftherraväldet.

  En viktig förutsättning för att ett luftförsvar skall kunna bestrida angriparen det luftherravälde som han behöver är att hotet (såväl luft-, mark- som sjö-buret) kan upptäckas i tid trots jordrundning mm. Luftburna sensorer är därför ett måste. Leverans av det luftburna spaningssystemet ERIEYE pågår. ERIEYE har en räckvidd mot lågt flygande små jaktflygplan (små kryssningsrobotar) på omkring 350 (150) km och en mycket hög störresistens. ERIEYE sänder normalt ner spaningsinformationen till det markbundna stridsledningssystemet (STRIL). Dock kan viss ledning ske direkt från ERIEYE. ERIEYE kan ges moder för upptäckt av rörliga mark- och sjömål samt en helikoptermod som särskiljer helikoptrar från flygplan. ERIEYE i svensk version (se bild 2) kan operera ca 7 timmar i luften.

  För att kunna verka med erforderlig defensiv eller offensiv styrka kan GRIPEN snabbt ändras för att uppträda som jakt-fpl (J), attack-fpl (A) eller som spanings-fpl (S). Det tvåsitsiga flygplanet (39B och 39D GRIPEN) kan användas som skolflygplan och i nämnda tre stridsroller.
  Leverans av första versionen (30 st 39A GRIPEN) är avslutad. Leverans av andra versionen (96 39A GRIPEN – se bild 3 – och 14 39B GRIPEN) pågår. Tredje versionen (50 39C GRIPEN och 14 39D GRIPEN) är beställd. Totala antalet för svenska flygvapnet blir sålunda: 30 + 96 + 14 39B + 50 + 14 39D = 204 GRIPEN.
  Alla GRIPEN-piloter kan snabbt växla mellan de tre rollerna J, A och S tack vare god simulatorutbildning och bra ”understöd” av fpl radar (PS-05/A), presentations- och datautrustning samt från STRIL.
  Alla GRIPEN-piloter ges grundläggande utbildning på flygflottiljen F 7 i Såtenäs.
  GRIPEN-piloten kan arbeta effektivt utan att använda egen radar genom att få information från andra GRIPEN-fpl och/eller från STRIL.
  GRIPEN på ett A-uppdrag måste ha vapen som medger insats långt från målet. Detta möjliggörs bl a genom stand-off roboten TAURUS (ett TADS-vapen, Target Adapted Dispenser System), som har en räckvidd på ca ett par hundra km.
  För att säkerställa en mycket hög överlevnadsförmåga måste GRIPEN-fpl ha såväl ett gott passivt som aktivt skydd. Det passiva skyddet består till stor del av utspridning till många små flygbaser i kombination med planets mycket korta (ca 500 m) start- och landnings- (utan bromsfallskärm) sträckor.
  GRIPENS mycket goda start- och landningsegenskaper beror på:
•   Låg landningshastighet.
•   En HUD som möjliggör hög sättningsprecision.
•   Landningsställ som är dimensionerat för ”hangarfartygslandning”.
  En liten standardstyrka om 1 aktiv tekniker och 5 värnpliktiga kan tanka, ladda och göra fpl klart för ett nytt uppdrag inom några minuter.
  Förmågan att operera från små baser och med en ringa baspersonal möjliggör snabb ombasering.

Luftvärnsförband
Den andra men mycket viktiga delen av ”hörnstenen”, luftvärnsförbanden, kommer att kortfattat nämnas här. Luftvärnsförbanden måste kunna operera effektivt i en mycket hård störmiljö och kunna vara mycket rörliga.
  Robotsystem 70 ”Mk 2” har mörkerprestanda och ca 7 km räckvidd. Den har även en hög
verkan mot bepansrade luftfarkoster. Det kan i självförsvar även bekämpa bepansrade markfarkoster.
  Kanonsystemet TRIDON är ett exempel på en förbättrad 40 mm luftvärnskanon. Den är fordonsmonterad vilket medverkar till en hög rörlighet. TRIDON är utrustad med siktesutrustning med mörkerprestanda och som medger effektiv bekämpning av luftmål inkl stand-off vapen inom 5 km räckvidd. Ammunitionen utgörs av förfragmenterad 3 P ammunition med individuellt programmerbara zonrör (6 olika moder). Allt detta medger hög verkan även mot små luftmål.
  Det nya fartygssystemet SAK 57 Mk 3 har med speciell ammunition en effektiv räckvidd på ca 20 km. Systemet har minst mörkerprestanda. Med 3 P ammunition har det hög verkan mot luftmål inklusive seaskimmers. Systemet har god verkan även mot sjö- och markmål. Systemet har liten radarmålyta tack vare en avancerad stealthbyggnad.
  Alla luftvärnsenheter leds med hjälp av C3I-system som utgörs av lämplig medlem av GIRAFFE-familjen.

4 B. Varför den kallas GIRAFFE står ganska klart. Antennen kan ställas på 8 eller 12 meters höjd.

 Robotsystemet BAMSE (se bild 4A med en eldenhet och bild 4B med GIRAFFE AMB – Agile Multi Beam).
  BAMSE har allvädersprestanda och en räckvidd (höjdtäckning) på ca 15 km (mer än 12 km) samt en extremt hög störhållfasthet och hög rörlighet. GIRAFFE AMB har en räckvidd på upp till 100 km och en höjdtäckning på mer än 20 km. I fall där ett stand-off vapen har fällts bortom BAMSE:s räckvidd kan detsamma effektivt följas och bekämpas tack vare invisning från GIRAFFE AMB. Upp till 4 BAMSE EE kan ledas från en GIRAFFE AMB. Avståndet mellan GIRAFFE AMB och BAMSE EE är normalt ca 10 km. Den stora serieproduktionen av BAMSE-systemet beräknas börja kort efter år 2000.

Helt klart behöver vi fler transporthelikoptrar. I fredstid kan kostnaderna delas mellan militär och civil användning.

Behovet av ökad luftrörlighet och utbildning
Våra kuppstyrkor måste anlända till insatsorten (ett SÖ t ex en luftlandsättning) snabbt för att uppnå hög verkan innan angriparen hunnit ordna sitt försvar. Detta kräver en starkt ökad luftrörlighet, framför allt genom mer transporthelikoptrar. Huvuddelen av försvarets helikoptrar bör i fredstid vid behov användas även för civila transporter t ex sjuktransporter. Dylik ”dubbel” användning förbättrar ekonomin.
  Utbildningstiden måste utnyttjas mycket effektivt. Detta kan ske genom en ökad användning av simulatorer i utbildningsarbetet. Härigenom kan högre utbildningsresultat nås på kortare tid, billigare och ”på insatsorten utan risk”. Ett exempel på en effektiv simulator är lasersimulatorn BT 46.

Sammanfattning
Vi får inte göra oss några illusioner utan vara klara över att situationen i Ryssland kan komma att försämras relativt snabbt. Att tro att Ryssland skulle ha övergivit alla ambitioner att komma från sitt nuvarande instängda läge i Östersjön måste betraktas som farligt önsketänkande.
  Förvarningstiden kan bli mycket kort. Vi måste därför se till att de utbildningsförband, som ställer kuppförsvarsförband till förfogande måste vara belägna inom eller nära våra KC.
  Vi måste självfallet utgå från realistiska hotbedömningar när erforderlig omstrukturering av vårt försvar görs.
  Vi måste omgående hjälpa de baltiska staterna med deras försvar så att INTE Ryssland kan återbesätta dessa länder snabbt. Det bör främst röra sig om hjälp med moderna luftförsvarsmedel, dvs sådana som ingår i ”hörnstenen”!
  Vi får slutligen INTE glömma den nygamla sanningen:
”Om en angripare bedömer att han INTE tillräckligt snabbt kan tillkämpa sig
LUFTHERRAVÄLDET och INTE med stor säkerhet kan genomföra Strategiska Överfall (SÖ),
kommer han med stor sannolikhet att AVSTÅ från ANGREPP“!