Stig Wallin:

Hemvärnet i framtidens totalförsvar

I det nya anpassningsbara totalförsvaret kan hemvärnet bli en betydande resurs. Oavsett hur tekniken utvecklar krigskonsten kommer det alltid att finnas ett behov av fysisk bevakning och skydd av objekt och mobilisering.

Med utgångspunkt från den säkerhetsanalys som styrt det senaste totalförsvarsbeslutet och som även kommer att påverka kommande beslut måste även Försvarsmakten dra nya slutsatser och förändra sin verksamhet därefter. Överbefälhavaren har redan gjort det genom att konstatera att det militära försvaret inte längre skall vara så organiserat och ha en så stor beredskap att det kan möta en invasion i närtid. Anpassning med återtagning och tillväxt är honnörsorden.
  Man kan ha vilka synpunkter som helst på detta resonemang. Om det är rätt eller fel. Om man tror på att beslut om höjning av beredskapen kommer att fattas i tid etc. Det är försvarspolitiska frågor och får diskuteras för sig. Nu gäller det att, med utgångspunkt från riksdagens beslut, bestämma hur det militära försvaret skall organiseras för att svara upp mot politikernas förväntningar.
  En viktig grundtanke i mitt resonemang är bibehållandet av den allmänna värnplikten. Allmän, åtminstone för den manliga delen av befolkningen, men gärna frivillig för den kvinnliga delen. Den urgröpning som nu pågår bör inte få fortsätta då den både är orättvis och negativt påverkar den allmänna försvarsviljan och därmed folkförsvarstanken.
  En annan grundtanke är att totalförsvarets viktigaste uppgift är att förhindra att landet utsätts för krigsliknande påfrestningar. Det är först om man misslyckas med detta som förmågan att försvara landet och driva ut en fiende kommer att prövas.
  Inom de nuvarande budgetramarna borde det finnas gott om utrymme att bedriva en grundläggande militär utbildning, en teknisk materiel- och systemutveckling på högteknologisk nivå, en kvalificerad underrättelseinhämtning som ger underlag för bedömning av erforderliga beredskapshöjningar liksom en snabbmobiliserad skyddsstyrka av hundra till tvåhundratusen man över hela landet förutom insatsstyrkor från flyg och marin.

Handlingsfrihet
Ingen vet vilka framtida påfrestningar vi kan komma att utsättas för. Allt ifrån naturkatastrofer, ekonomiska störningar och terrorism till krigshandlingar som tele- och infokrigföring eller invasion måste totalförsvaret kunna möta. En sak vet vi dock och det är att i alla lägen är det en fördel om man har tillgång till en resurs som ger handlingsfrihet. Förutom flyg- och marinresurser är det önskvärt att ständigt ha tillgång till samövade förband som finns över hela landet och som har kort förvarningstid.
  Hemvärnet är och skall vara en sådan resurs. Till skillnad mot nuvarande förhållanden bör dock utbildningen och utrustningen leda fram till att dessa förband kan utnyttjas på ett bredare sätt i totalförsvaret än nu. Självfallet skall bevakning och skydd av viktiga objekt vara grunden för hemvärnets verksamhet, men de objekt som skall bevakas skall kanske inte enbart bedömas ur militär synvinkel. En kommunal vattentäkt kan under vissa förhållanden vara viktigare än ett robotförråd.
  När det gäller arméns utbildning av värnpliktiga borde man kunna införa ett system där alla utbildas under tre månader. På denna tid hinner man bibringa de värnpliktiga en bra personlig soldatutbildning. Ett behövligt antal uttages vid mönstringen till gruppbefäl och erhåller en tvåmånaders förstegsutbildning.

Kompletteringsutbildning
De gruppbefäl som visar sig mest lämpliga erbjuds en fortsatt utbildning för befattningar som plutonchef, tekniska specialiteter etc. Denna kompletteringsutbildning erbjuds bara ett -mindre antal och kan då kompenseras ekonomiskt på ett bra sätt. Rätt upplagd kan en sådan utbildning komma att uppfattas som något eftersträvansvärt, något som har ett värde i den fortsatta civila karriären. Dessutom kan denna kategori vara lämpliga för uttagning till fredsbevarande uppgifter.
  Kostnaden för att årligen utbilda cirka 30 000 man under tre månader och cirka 8 000 befäl under ytterligare åtta månader skulle inte behöva kosta mer än cirka 2 miljarder. På tio år skulle det ge 300 000 man och 80 000 befäl eller specialister.
  Värnpliktiga gruppbefäl och soldater som bedöms lämpliga, skall all erbjudas möjligheten att frivilligt ansluta sig till hemvärnet. Om attityden från samhället är att man utför en viktig samhällsnyttig insats genom att verka inom hemvärnet, kommer det med all sannolikhet inte att vara några problem med att erhålla tillräckligt med hemvärnsmän. De som inte blir hemvärnsmän krigsplaceras som soldater, beredda att inkallas när så erfordras.
  För att kunna genomföra allt detta krävs ett stort antal yrkesofficerare av vilka en hel del även får, inom ramen för sitt normala arbete, verka som instruktörer inom hemvärnet och som chefer för vissa specialistförband som kan komma att erfordras.
  Hur blir det då med utbildning och praktik för de högre officerarna om vi inte längre utbildar förband i större enheter. Det tar ju till exempel tio år att utbilda en brigadchef.
  Lösningen kanske är ett återinförande av ett tvåbefälssystem. En linje som syftar fram till instruktörer/specialister och en linje för taktiker/stabsmedlemmar. För den senare kategorin kan, som nu, det teoretiska kunnandet läras ut vid högskolorna medan det praktiska övandet får ske i simulatorer. En teknik som redan har utvecklats inom Försvarets Krigsspelcentrum och som sannolikt kan förfinas ytterligare.
  Vad skall man då använda hemvärnet till i framtiden?
  Det är möjligt att det militära kunnandet i vissa delar skall förstärkas. Kanske skall man utbilda särskilda luftförsvarsenheter där yrkesbefäl leder verksamheten. Kanske skall några marina uppgifter lösas av ett marint hemvärn. Kanske skall vi ha speciella eskortplutoner som klarar att eskortera VIP.
  På den civila sidan finns det många användningsområden. Hjälpa till vid översvämningar, skogsbränder och eftersök är något som redan utövas med framgång. Men det finns andra tillfällen då en självgående organisation är en eftertraktad resurs. Bevakning är självklart hemvärnets bästa gren men med sin utbildning i NBC borde hemvärnet också vara en stor tillgång vid kemiska eller biologiska olyckor. Över huvud taget när man behöver tillskott av personal som enkelt kan ledas och är självförsörjande och som dessutom har tillgång till omhändertagande av skadade. Och som finns tillgängliga efter några timmar.