Hur undgå att ett överraskande anfall blir förödande?

I artikeln behandlas främst närluftvärn som bl a kan ingripa effektivt mot luftlandsättningar (ll).

Några fakta om den presumtiva hotbilden:
• Framtida hotscenarier blir främst 3-dimensionella, dvs luftburna! Angriparen, han ”opererar” 24 tim/dygn, går sannolikt inledningsvis direkt på huvudmålen, dvs landets viktigaste Kraftcentra (KC), med Strategiska Överfall (SÖ).
• Förband och utrustning för luftburna operationer har ökat kraftigt.
• Störning av våra C3I- och sambands-system ökar.
• Aktionsradierna för de flesta luftburna hoten har ökat.
• Förvarningen kan bli så kort att mobiliseringen inte hunnit genomföras! Att tro att en så lång förvarning erhålles att ett för svagt försvar hinner rustas upp vid ”ofred” måste, lindrigt sagt, betraktas som oansvarig säkerhetspolitik!
  Vi får inte glömma att titta i ”backspegeln” för att därigenom undvika gamla misstag. Detta betyder, som den amerikanske generalen Patton så klart uttryckte det, ”not once again be caught with our pants down”!
  Följande erfarenheter är av speciellt intresse:
• En erfarenhet från kriget i Tjetjenien var att rysk luftrörlighet med hjälp av helikoptrar inte kunde göra sig gällande på grund av tjetjenskt bärbart lätt luftvärn. Här bör dock uppmärksammas att det tjetjenska bärbara luftvärnet inte hade några identifieringsproblem pga frånvaron av egna luftfarkoster.
  Svenska försvaret har en relativt stor mängd flygplan och helikoptrar (de flesta luftfarkosterna kan flyga i mörker) varför identifieringsproblematiken måste lösas på ett säkert sätt så att riskerna för vådabeskjutning minimeras.
• Svenska studier och erfarenheter har klart visat att allt luftvärn måste stödjas av lämpligt C3I-system för förvarning, målanvisning och undvikande av vådabeskjutning.
• Svenska försök med luftvärnsroboten (lvrb) STINGER av typen ”fire and forget” vid KA-förband har klart visat att lvrb RBS 70 ”Mk 2” är klart överlägsen. Liknande erfarenheter lär ha gjorts under norska försök. I båda fallen lär inverkan av saknat C3I-stöd INTE ha beaktats.
• US Army Missile Command (US Army Modernization plan, Volume II, Annex E, Jan 1993) ger lvrb STINGER som ett kvalificerat lvvapen för amerikanska försvaret ett lågt betyg. Enligt amerikanska erfarenheter måste STINGER handhas av "elitsoldater" för att ge hyggligt utbyte.
  En viktig slutsats av det ökande luftburna hotet och det minskade antalet brigader är att vi måste ställa klart hårdare krav på luftförsvaret och då kanske främst på luftvärn (ej "fire and forget" utan med kommandostyrning) som snabbt och effektivt kan ingripa t ex mot det starkt ökande hotet från ll-företag.

Det ökande luftburna hotet
Erforderliga åtgärder mot bakgrund av ett ökande hot från luftburna förband och ett minskande antal brigader innebär att vi kan sägas stå inför en ny strategisk utmaning, som kräver viss omstrukturering av försvaret. För att i ett kortare perspektiv kunna höja beredskapen, om detta krävs, kan vi inte räkna med att hinna eller ha möjlighet att nyanskaffa material.
Bild 1 visar huvuddelen av komponenterna i det framtida luftburna hotet.

Nuvarande lätta luftvärn inom svenska armén
inom svenska armén finns ett stort antal (mindre antal) lvkomp med vardera 9 (6) eldenheter lvrb RBS 70 med 5 km räckvidd men ej mörkerprestanda (RBS 90 med mörkerprestanda och räckvidd 7 km) och två srr PS 70 (EN srr PS 90). Lvrb RBS 70 modifieras (bl a får siktet mörkerprestanda). Ett mindre antal lvrb Mk 2 med 7 km räckvidd med god verkan i pansrade luftfarkoster och användbar i "självförsvar" mot pansrade markfordon har anskaffats. Srr PS 70 modifieras men endast i liten omfattning. Lvrbsystem med nämnda modifiering av rbsikten, lvrb Mk2 samt modifierad PS-70 benämns här RBS 70 "Mk 2". Vad gäller modifiering se i övrigt nästa avsnitt.
  Härutöver kan nämnas att pansarbrigadernas robotluftvärn är anpassat till kraven på ökad rörlighet.

Luftvärnssystem för ett förtätat luftförsvar
I inledningen angiven information om lvrb-system typ "fire and forget" visar att det kommandostyrda RBS 70 "Mk 2" är det stridsekonomiskt bästa lvrbsystemet. Det vore helt fel att inte utnyttja i vårt försvar befintliga lvrbsystem typ RBS 70 "Mk 2" för att bekämpa ett ökande luftburet hot. Befäl och tekniker är utbildade på system RBS 70 ”Mk 2”.
  Svenska studier och erfarenheter har dessutom klart visat att alla lvsystem måste stödjas av hotanpassade C3I-system, vilket RBS ”Mk 2” har.
  Siktet till RBS 70 modifieras som nämnts för att ges mörkerprestanda. Ytterligare anskaffning av lvrb Mk 2 med 7 km räckvidd bör snarast genomföras så att antalet RBS 70 ”Mk 2” höjs till erforderlig (HÖG) nivå.
  PS 70 torde kunna och bör modifieras så att ökad störhållfasthet och fördubbling av räckvidden mm uppnås, dvs en hotanpassad srr. RBS 70 ”Mk 2” i vilka srr byts mot nämnda hotanpassade srr eller helt nya srr benämns här RBS 70 Mk 2.
  Nya versioner av srr, t ex GIRAFFE 50AT och GIRAFFE 75, finns. Dessa nya srr har bl a en extremt god störhållfasthet och utökade räckvidds- och höjdtäckningsegenskaper. Viss anskaffning av GIRAFFE 50AT (alternativt PS 90 eller GIRAFFE 75) i stället för hotanpassad modifiering av PS 70 kan övervägas.

Bild2. Lvrb Mk 2. Skissen ovan visar träffytan och nedskjutningssannolikhet. Kriterium: Strörtning. Målhastighet: 100 m/s. Målets flyghöjd: 50 - 100 m. För högre målhastigheter, t ex 300 m/s minskar täckningsområdet till 6 km, dvs två gånger 3 km. Samtidigt minskar möjligheterna till bekämpning av mål i gående kurs.

  Bild 2 visar lvrb RBS 70 ”Mk 2” och dess räckvidd.
  Efter ca 20 timmars simulatorträning är en normal soldat fullt kapabel att effektivt bekämpa de mest sofistikerade luftfarkoster med RBS 70 ”Mk 2” även under mörker. Vad krävs för att kanske bli riktigt bra? Kan det inrymmas i en 3-månaders utbildning eller behövs t ex 5 månader (allt inklusive AMU-soldatutbildning).

  Bild 3 visar GIRAFFE 50AT och dess täckningsegenskaper.

  Bild 4 visar hur en hotanpassad modifierad PS 70 kan se ut.

Exempel på utnyttjande av lvrb RBS 70 Mk 2
Eldenheterna kan vara grupperade inom ca 12 km från C3I-sensorn och erhålla förvarning, målanvisning och ”identifiering” för att undvika vådabeskjutning av egna luftfarkoster.

Åtgärder för att förhindra/möta ett överraskande anfall
Exempel på åtgärder för att förhindra/möta ett överraskande anfall kan bestå i:
• Snabbt ordna spridning av våra flygstridskrafter till lämpliga flygbaser och snabbt ordna ett försvar för våra belagda flygbaser.
• Snabbt få ett lvskydd mot ll inom känsliga områden. Ett sätt att delvis lösa detta problem kan vara att ge lv fältförband mycket korta mobiliseringstider och bedriva lv grund- och teknikerutbildning på säkerhetspolitiskt lämpliga platser samt genom ”samtidig” utbildning av två årsklasser tillgodose att kuppförsvarsförband ur årsklassen ständigt finns tillgängliga.
  Hur detta problem skall lösas så att vårt försvar får en avhållande verkan och samtidigt så att verkan inte blir förödande om ett överraskande anfall trots allt sätts in, borde snabbt studeras.

Sammanfattning
Ett realistiskt framtida hot är verksamt dygnet runt, mer 3-dimensionellt med ökade störinsatser och ökade insatser av luftburen trupp samt med längre räckvidder på luftfarkoster och beväpning. Detta i förening med ett minskande antal brigader innebär klart ÖKADE krav på luftförsvaret och härvid inte minst på vårt närluftvärn.

Realistiska bedömningar
Vi måste utgå från realistiska HOT-bedömningar när vi utvecklar erforderliga lvresurser (genom modifiering och nyanskaffning) bl a för bekämpning av det ökande hotet från luftlandsättningar. Modifiering av erforderligt antal lvsystem RBS 70 (ett stort antal torde behövas) bl a för att täcka tänkbara luftlandsättningsområden och skydda befolkningscentra, minst till RBS 70 ”Mk 2” (dvs med mörkerprestanda, lvrb Mk 2 samt viss modifiering av PS 70) men helst till RBS 70 Mk 2 (dvs även med hotanpassad modifiering av PS 70 eller ny srr) bör genomföras.

”Skjut och glöm” inget alternativ
I viss utsträckning bör nyanskaffning av förband med RBS 70 Mk 2 och srr GIRAFFE 50AT (alternativt PS 90 eller GIRAFFE 75) övervägas.
  Anskaffning av lvrb typ ”fire and forget” är inget stridsekonomiskt alternativ!
  Nämnd förstärkning av luftförsvaret för att försvåra anfall med mycket kort förvarning har en avhållande effekt och harmonierar mycket väl med den nygamla sanningen:

”Om en angripare bedömer att han INTE tillräckligt snabbt kan tillkämpa sig LUFTHERRAVÄLDET och INTE med stor säkerhet kan genomföra Strategiska Överfall (SÖ), kommer han med stor sannolikhet att AVSTÅ från ANGREPP!”

Erik Albertsson