Naturligtvis måste det uppfattas som högst olyckligt, när landets överbefälhavare i sin presentation av förslag till försvarets fortsatta omstrukturering nedvärderar armén i så hög grad, att den föreslås halverad! Av den redan hårt nerbantade krigsorganisationens 13 brigader skulle endast sex bibehållas. Nedläggningarna av grundorganisationens utbildningsförband skulle komma att överstiga dussinet. För vad som i så fall blir kvar finns endast ett ord: spillror.

  Det kanske mest utmanande i ÖB:s tre alternativa utformningsförslag är att flygvapnet, den numera mest kapitalkrävande försvarsgrenen – dvs den där de största besparingarna skulle kunna göras – praktiskt taget skonas helt. Visserligen föreslår ÖB att de beställda flygplanen i delserie 3 av JAS-Gripen kan stoppas i ’’malpåse’’ för eventuellt framtida behov – men en sådan åtgärd innebär ju likväl att planen i vanlig ordning måste betalas med ett antal miljarder. Kvar står det faktum, att armén offras för att flygindustrin skall få ro i land sin gigantiska beställning – för det är väl ingen som tror att motivet vore något annat?

  Skall man ta ÖB på orden menar han, att något överhängande krigshot mot vårt land inte kommer inom överskådlig tid, och invasionsförsvaret av tidigare modell är därför obehövligt. Med denna profetiska motivering – enbart grundad på en optimistisk vision av en fredlig framtid – anser sig ÖB kunna undvara huvuddelen av armén. Den logiska slutsatsen måste då bli, att också flygvapnet – av samma skäl – kan hårdbantas i likartad omfattning. Men efter den logiken spanar man förgäves i ÖB-förslagen. JAS-Gripen är nämligen den heligaste av kor och får under inga villkor röras.

  Det är intressant att följa kasten i ÖB:s framtidsbedömningar. Så sent som på hösten 1996 förkunnade han, att en rysk invasion mycket väl kunde bli ett reellt hot inom en tidsrymd av tre-fyra år – längre tid bedömdes Ryssland inte behöva för att återfå erforderlig militär potential. Men bara ett år senare ansåg ÖB, att invasionshotet kunde avskrivas för all framtid. Så snabbt kan t o m en ÖB ändra uppfattning!

  Vad som senast bestämdes – i 1996 års försvarsbeslut – om anpassning/återtagning i ett skärpt läge samt om försvarets ’’folkliga förankring’’ i form av värnplikt i största möjliga utsträckning sopas nu raskt under mattan. Någon officiell opposition från arméhåll finns emellertid inte av den enkla anledningen, att armén numera saknar egen målsman i högkvarteret, trots att den numerärt sett står för inemot 85 % av den samlade försvarsmakten i krig.

  Anpassning till ett framtida skärpt läge liksom återtagning av förlorad försvarseffekt är möjlig endast under den förutsättningen, att resurser finns för utbildning och övning av väsentligt utökade värnpliktskontingenter. Då inställer sig automatiskt den frågan, hur detta skall kunna ske sedan utbildningsorganisationen dragits ner till en närmast försumbar dimension. Därom borde ÖB naturligtvis ha lämnat klara besked i sina förslag.

  Ett land kan aldrig försvaras med enbart flyg – den uppgiften kan bara lösas av arméstridskrafter; denna strategiska filosofi är i grunden självklar och kan bl a studeras i Finland: där behåller man i stort sett alla sina brigader. En nedriven armé kan icke återges sin förlorade effekt lika enkelt som när man plockar fram JAS-plan ur ’’malpåsar’’. Skulle ÖB-förslaget förverkligas kommer svenska armén – och därmed riksförsvaret – att drabbas av obotlig skada. Och ÖB Owe Wiktorin torde då gå till det personhistoriska minnesgalleriet med samma epitet som den i 30-åriga kriget verksamme kejserlige fältherren Matthias Gallas: ’’härfördärvaren’’.