Strävan måste vara att långsiktigt utveckla försvaret mot en målbild utformad efter framtidens krav och möjligheter. Av dessa skäl bör Försvarsmakten få en ny inriktning som grund för den fortsatta utvecklingen. Med nuvarande ekonomiska ramar kan inte Försvarsmakten både inriktas mot att vara ett invasionsförsvar och ett försvar med god anpassningsförmåga. Därför måste av ekonomiska skäl ett vägval göras. Vid ett sådant vägval bör siktet snarare vara inställt på framtiden än på det kalla krigets invasionsförsvar.

Ledningsorganisationen måste anpassas till de krav som omvärlds- och teknikutvecklingen ställer liksom till ett minskande antal förband. Framtidens stridsmiljö kräver mycket snabba beslut. Den totala ledningsstrukturen bör därför utredas. I en sådan utredning kan även den regionala organisationen inom de civila delarna av totalförsvaret behöva ses över. Utvecklingen av ledningsstrukturen bör inriktas mot färre ledningsnivåer och ett minskat antal ledningsförband. Högkvarteret bör organiseras med en operativ insatsledning. Den ska ha förmåga att leda styrkor även utanför landets gränser. Vidare bör staber utvecklas för regional samverkan med de civila delarna av totalförsvaret. Delar av dagens milostaber och försvarsområdesstaber utgör grunden för dessa staber.

Försvarsmakten bör i framtiden ha dels operativa insatsstyrkor, dels skyddsstyrkor. De operativa insatsstyrkorna ska kunna genomföra samordnade operationer och ha god förmåga att samverka med andra parter i internationella operationer. De operativa insatsstyrkorna utvecklas ur dagens operativa förband.

  Delar av dagens operativa förband och territorialförsvar utvecklas till skyddsstyrkor. Dessa är en viktig del i vårt totalförsvar. De svarar bland annat för att skydda infrastrukturen och de kan ge stöd åt samhället. Förband som ingår i skyddsstyrkorna tillåts ha olika beredskapsnivåer. Vissa förband ska ha hög beredskap och kunna möta olika snabbt uppkomna hot. Andra ska först efter tillväxt kunna skydda befolkningen och infrastrukturer samt stödja de operativa förbanden.

  Den fredstida organisationen utformas så att operativa förband ges möj-lighet till samträning, kompetensuppbyggnad och personalutveckling. Enheterna måste vara lokaliserade så att förbandsutbildning kan genomföras under de olika förutsättningar som landets varierande klimat och terräng ger.

Dagens system för personalförsörjning svarar inte mot de krav som den framtida organisationen ställer när det gäller yrkesofficerare. Det nuvarande systemet ger inte en åldersstruktur som motsvarar organisationens behov. Behovet av yngre officerare kan inte tillgodoses fullt ut.

  Försvarsmakten ser för närvarande över systemet för personalförsörjning. Ett utvecklat förslag kan redovisas i mars 1999.

  Behovet av att förändra synsättet på frivillighet vid utlandstjänstgöring påverkas av de beslut som statsmakterna fattar om Försvarsmaktens framtida inriktning. Behovet accentueras om statsmakterna ökar det internationella engagemanget i väsentlig grad. Det bör vara en naturlig arbetsuppgift för yrkesofficerare i framtiden att tjänstgöra i utlandsstyrkan.

  De ökade kraven på anpassning gör att reservofficerarna blir en ännu viktigare resurs än i dag. I framtiden bör de i större utsträckning få möjlighet att delta i grundutbildning av värnpliktiga.

  Behovet av civil personal styrs på lång sikt av den fredstida organisationens (grundorganisationens) utformning. Behovet av att kunna erbjuda civil personal kompetensutveckling är angeläget. Försvarsmakten ser över formerna för detta.

  Frivillig- och hemvärnspersonal kommer även i fortsättningen att ha stor betydelse för Försvarsmaktens förmåga att lösa sina uppgifter och för försvarets förankring i samhället.

Försvarsmaktens förmåga att lösa sina uppgifter måste vara grunden för utbildningssystemet. Ett mer flexibelt utbildningssystem krävs i de tre föreslagna strukturerna.

  Utbildningen ska uppfattas som meningsfull. Inom ramen för pliktsystemet bör tillämpningen förändras mot ökad grad av valmöjlighet. Om endast en begränsad del av varje årskull grundutbildas bör värnpliktens meritvärde och ekonomiska villkor ses över.

Försvarsmakten föreslår tre alternativa strukturer för framtidens försvar. Gemensamt för strukturerna är att:

• försvaret utvecklas för att möta framtidens förändrade hot- och riskbild

• försvaret ska ha förmåga att möta ett väpnat angrepp. För att möta ett mer omfattande väpnat angrepp krävs dock tillväxt

• försvaret klarar att hävda landets territoriella integritet och stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred

• de rymmer den sedan tidigare planerade ambitionsökningen vad gäller internationell förmåga och utökad interoperabilitet

• de innebär en successiv förstärkning av förbandsverksamheten så att personalens kompetens kan utvecklas

• antalet brigader minskas från 13 till 6, antalet flygdivisioner (JAS 39 Gripen) minskas från 12 till 10, antalet ytstridsfartyg minskas från 24 till 16–18. Konsekvensen av detta blir att 6–12 utbildningsförband måste avvecklas.

• de innehåller ett system för personalförsörjning som ger yrkesofficerare förbättrade möjligheter att lämna yrket när de är i åldern 35–45

• utbildningssystemet för värnpliktiga förändras

Att inom angiven ekonomisk ram följa den inriktning som gavs i försvarsbeslutet 1996 leder till att Försvarsmaktens förmåga att lösa sina uppgifter urholkas. Ambitionsnivån i förbandsverksamheten blir alltför låg, personalens kompetens kan inte bibehållas och den materiella utvecklingen drabbas påtagligt.

  Den föreslagna målbilden – ett försvar med god anpassningsförmåga och fortsatt god förmåga till internationella insatser – har lagts till grund för de närtida förändringarna som kan och bör göras i planerad verksamhet.

  I nu föreslagen planering för

1999 – 2001 är strävan att öka kvaliteten i förbandsverksamheten för att:

• bibehålla och utveckla kompetensen hos anställda, värnpliktiga och frivilligpersonal

• utveckla Försvarsmaktens förmåga till internationella insatser

• påbörja utvecklingen mot framtidens målbild.

För att under perioden 1999 – 2001 höja kvaliteten i förbandsverksamheten omfördelas resurser. Resurser till förbandsverksamhet förs över från bland annat materielanskaffning, krigsförberedelser, materielunderhåll och området mark, anläggningar och lokaler.

  De nya beredskapskraven innebär att resurser kan omfördelas mellan förband. Vissa förband har lägre beredskapsnivå och mer än ett år på sig att nå full krigsduglighet. Från dessa förband omfördelas resurser till förband med höga krav på tillgänglighet.

  Konsekvenserna av de nya beredskapskraven utreds inom Försvarsmakten. Åtgärder som är direkt knutna till förbanden kan därför inte redovisas för närvarande.

Organisationen har överkapacitet, främst vad gäller förbandsutbildning. En eventuell avveckling av utbildningsförband bör inledas år 2001. Detta förutsätter att riksdagsbeslut tas senast i december år 2000. För att denna tidsplan ska hållas bör Försvarsmakten lämna förslag om förbandsnedläggningar våren år 2000 i samband med att budgetunderlaget för år 2001 lämnas.

Handlingsfriheten vad gäller materielanskaffning är begränsad under de närmaste åren på grund av redan lagda beställningar och den reducering i planen som gjordes inför budgetunderlaget 1999. En betydande del av de lagda beställningarna gäller sådan kvalificerad materiel (stridsfordon, fartyg och flygplan) som har stor betydelse för Försvarsmaktens utveckling mot målbilden.

  Åtgärderna som föreslås för perioden 1999 – 2001 syftar till att styra investeringarna mot målbilden. Försvarsmakten påbörjar till exempel studier av materielsystem som tidigare inte var planerade. Resurser satsas på bland annat IT-system, studier om internationell anpassning av viss materiel och förberedelser för införande av attackhelikopter.

  Försvarsmakten har också för avsikt att avbeställa eller omförhandla kontrakt av sådan materiel som inte krävs i ett anpassningsförsvar.

  Tyngdpunkten i detta alternativ ligger därför på att utveckla personalens kompetens och den materiella kvaliteten så att försvaret får förmåga att möta framtidens väpnade angrepp.

  Alternativet innebär vidare att försvarets förmåga att genomföra internationella insatser utvecklas enligt nuvarande planering.

  Särskilda satsningar görs inom viktiga teknikområden. Syftet är att skaffa materielsystem som bas för att utveckla bredare kompetens.

Antal yrkesofficerare 12 200 (15 600)*

Antal reservofficerare 11 000 (12 000)*

Antal civilanställda 7 500 (9 500)*

Antal värnpliktiga m. grundutbildning

motsvarande dagens 18 000 (21 000)*

Antal värnpliktiga med förkortad

grundutbildning 0

Antal avvecklade utbildnings-

förband 8 – 10

  * Antal i januari 1998

Försvarsmakten utformas för att kunna möte det ökande behovet av internationell krishantering. Sveriges deltagande antas ske inom ramen för FN eller OSSE, men insatsen kan ledas av annan organisation.

  I alternativet blir det på sikt möjligt att utnyttja huvuddelen av de operativa insatsförbanden för internationell verksamhet. Förmåga att genomföra fredsframtvingande insatser utvecklas. För att uppnå hög beredskap för insats och hög uthållighet krävs bred kompetens och ett anpassat system för personalförsörjning.

  Allsidig förmåga för internationell verksamhet uppnås inledningsvis. Bredden på förmågor för internationell verksamhet utvecklas efter hand och är huvudsakligen uppnådd 2010. Förmågan till uthållighet utvecklas även därefter.

Antal yrkesofficerare 12 600 (15 600)*

Antal reservofficerare 10 000 (12 000)*

Antal civilanställda 7 400 (9 500)*

Antal värnpliktiga med grundutbildning

motsvarande dagens 18 000 (21 000)*

Antal värnpliktiga med förkortad

grundutbildning 0

Antal avvecklade utbildnings-

förband 10 – 12

  * Antal i januari 1998

Alternativet innebär att ett större antal värnpliktiga utbildas än i de andra alternativen. I detta alternativ får 18 000 värnpliktiga en utbildning vars längd motsvarar dagens. Dessutom får 17 000 värnpliktiga en kortare utbildning.

  Den utökade värnpliktsutbildningen för med sig lägre förmåga till anpassning och internationella insatser, i förhållande till de andra två strukturerna. Successivt kommer förmågan att möta ett väpnat angrepp att minska. Detta beror på att kompetensen vad gäller avancerad materiel inte kan utvecklas i tillräcklig utsträckning. På sikt får det konsekvenser även för våra möjligheter att delta i internationella insatser av fredsframtvingande karaktär.

Antal yrkesofficerare 14 500 (15 600)*

Antal reservofficerare 10 000 (12 000)*

Antal civilanställda 8 200 (9 500)*

Antal värnpliktiga med grundutbildning

motsvarande dagens 18 000 (21 000)*

Antal värnpliktiga med förkortad

grundutbildning 17 000

Antal avvecklade utbildnings-

förband 6 – 8

• Antal i januari 1998