För många av denna tidskrifts läsare torde Tage Lindbom
vara ett bekant namn. Han är fil. dr. , idéhistoriker och var
från 1938 fram till 1965 chef för Arbetarrörelsens arkiv.
Från att ha varit en aktiv marxist, med efter hand nära
knytning till socialdemokratin, kom han sedemera att bli en av
marxismens främsta vedersakare. Alltsedan början av 1960-talet
har han ägnat sig åt ett omfattande idéhistoriskt och
kulturkritiskt författarskap.
Det inleddes år 1962 med boken ”Sancho Panzas väderkvarnar
”, som var en kraftfull uppgörelse med marxismen.
Få av våra läsare torde dock känna till Tage Lindboms stora försvarsintresse,
och den betydelse hans författarskap haft för arbetarrörelsens
syn på vårt förevar. Detta har emellertid i dagarna blivit
belyst och klarlagt i den vänbok , som utgivits i samband med
hans 90-årsdag.
Där påvisar Jan von Konow i sitt bidrag, att Tage Lindbom all
ifrån sin rekryt och senare tjänstgöring vid I 5 i Östersund
åren 1939 -1941, varit en engagerad och varm försvarsvän. Med
boken ”En beredskapsman ser på försvaret ”, som utkom
redan 1941 banade han väg för en ny syn på försvaret -inte
minst inom det statsbärande partiet. Den lilla boken gav
generellt en positiv bild av försvarsmakten och dess personal, värnpliktiga
såväl som officerare. När det gällde de redan då framförda
tvivlen på officerskårens lojalitet är Tage Lindbom entydig:”de
arbetar lojalt i försvarets tjänst, utan sidblickar på de
politiska partierna ”.
Men boken uppmärksammade även en del brister och svagheter,
dock alltid med förslag till åtgärder och lösningar.
Det gällde i första hand beredskapssoldaternas tillvaro under
primitiva fältförhållanden, med alla de praktiska och sociala
problem som ofrånkomligt blev följden.
När boken gavs ut befann sig den militära personalvården i sin
linda, och det råder ingen tvekan om att hans bok kom att bli vägledande
när personalvårdsorganisationen successivt byggdes ut.
Han var också den förste, inom den politiska gruppering han då
tillhörde, att på ett konstruktivt sätt ta upp den s. k.
demokratiseringsproblematiken inom försvarsmakten.
Han framhåller bl. a. att en inskränkning av den ovillkorliga
befälsrätten är ”absolut oförenlig med varje militär
aktivitet ”. . . . . . .
Jan von Konow understryker, att Tage Lindbom med sin bok gjorde
en bestående insats.
År 1941, i bokens sista kapitel, skriver Tage Lindbom ”Folket
och försvaret har kommit varandra närmare och slutat betrakta
varandra bakom misstänksamhetens taggtråd ”
Att denna slutsats 58 år senare fortfarande äger gilt torde
regering med stödparti få erfara, när konsekvenserna av försvarsbeslutet
blir uppenbara för det svenska folket. FINN HULTGREN Vänboken,
liksom Tage Lindboms senaste bok:”Västerlandets framväxt
och kris ”kan beställas från Norma Bokförlag, Skellefteå,
tel 0910-779 102
För många av denna tidskrifts läsare torde Tage Lindbom
vara ett bekant namn. Han är fil. dr. , idéhistoriker och var
från 1938 fram till 1965 chef för Arbetarrörelsens arkiv.
Från att ha varit en aktiv marxist, med efter hand nära
knytning till socialdemokratin, kom han sedemera att bli en av
marxismens främsta vedersakare. Alltsedan början av 1960-talet
har han ägnat sig åt ett omfattande idéhistoriskt och
kulturkritiskt författarskap.
Det inleddes år 1962 med boken ”Sancho Panzas väderkvarnar
”, som var en kraftfull uppgörelse med marxismen.
Få av våra läsare torde dock känna till Tage Lindboms stora försvarsintresse,
och den betydelse hans författarskap haft för arbetarrörelsens
syn på vårt förevar. Detta har emellertid i dagarna blivit
belyst och klarlagt i den vänbok , som utgivits i samband med
hans 90-årsdag.
Där påvisar Jan von Konow i sitt bidrag, att Tage Lindbom all
ifrån sin rekryt och senare tjänstgöring vid I 5 i Östersund
åren 1939 -1941, varit en engagerad och varm försvarsvän. Med
boken ”En beredskapsman ser på försvaret ”, som utkom
redan 1941 banade han väg för en ny syn på försvaret -inte
minst inom det statsbärande partiet. Den lilla boken gav
generellt en positiv bild av försvarsmakten och dess personal, värnpliktiga
såväl som officerare. När det gällde de redan då framförda
tvivlen på officerskårens lojalitet är Tage Lindbom entydig:”de
arbetar lojalt i försvarets tjänst, utan sidblickar på de
politiska partierna ”.
Men boken uppmärksammade även en del brister och svagheter,
dock alltid med förslag till åtgärder och lösningar.
Det gällde i första hand beredskapssoldaternas tillvaro under
primitiva fältförhållanden, med alla de praktiska och sociala
problem som ofrånkomligt blev följden.
När boken gavs ut befann sig den militära personalvården i sin
linda, och det råder ingen tvekan om att hans bok kom att bli vägledande
när personalvårdsorganisationen successivt byggdes ut.
Han var också den förste, inom den politiska gruppering han då
tillhörde, att på ett konstruktivt sätt ta upp den s. k.
demokratiseringsproblematiken inom försvarsmakten.
Han framhåller bl. a. att en inskränkning av den ovillkorliga
befälsrätten är ”absolut oförenlig med varje militär
aktivitet ”. . .
Jan von Konow understryker, att Tage Lindbom med sin bok gjorde
en bestående insats.
År 1941, i bokens sista kapitel, skriver Tage Lindbom ”Folket
och försvaret har kommit varandra närmare och slutat betrakta
varandra bakom misstänksamhetens taggtråd ”
Att denna slutsats 58 år senare fortfarande äger gilt torde
regering med stödparti få erfara, när konsekvenserna av försvarsbeslutet
blir uppenbara för det svenska folket.
FINN HULTGREN
Vänboken, liksom Tage Lindboms senaste bok:”Västerlandets framväxt och kris ”kan beställas från Norma Bokförlag, Skellefteå, tel 0910-779 102