Över hälften av Sveriges försvarsmakt föreslås till nedläggning.
Av 13 armébrigader (redan detta ett hårt pressat minimum -Finland
behåller över 20!) försvinner sju,specialtruppslagen
artilleri,luftvärn,ingenjör-,signal- och trängtrupper
reduceras till endast ett enda förband per truppslag,nästan
allt territorialförsvar inom arméns krigsorganisation läggs
ner,kustartilleriet på Gotland och i Blekinge försvinner,ett
antal högmoderna ubåtar överförs i materielreserv etc.etc
– om denna "motorsågsmassaker" (ordet myntat av
Svenska Officersförbundet) uttalar sig försvarsminister Björn
von Sydow trosvisst och förnöjt, att "vi får ett mycket
starkt och modernt försvar"
(DN 1999-10-20)
Ett sådant påstående visar,om något,att det om försvaret
bedrivs ett narrspel.Om man verkligen är så enfaldig i det
politiska toppskiktet att inbilla sig,att svenska folket inte kan
tolka siffror och läsa mellan raderna – då får man
ytterligare belägg för narrspelet.
Det förslag till försvarsmaktens s.k. ominriktning,som nu lagts
fram för att omsättas i en regeringsproposition,är utarbetat
av en "styrgrupp" om sex personer – tre från försvarsdepartementet,tre
från det militära högkvarteret;främst bland de av ÖB
handplockade militära företrädarna står generallöjtnanten
Hans Berndtsson.
Utgångsläget har varit ÖB:s eget förslag,presenterat för
offentligheten som "vägval"12 oktober 1998.Det var med
tydlig självbelåtenhet,som ÖB Owe Wiktorin då lät förstå,att
det var en idealisk struktur för rikets framtida försvarsmakt!Kort
därefter slog regeringen larm om avancerad ekonomisk misshushållning
från försvarsledningens sida,de bekanta s.k."svarta hålen"i
ekonomin.
Följden blev att regeringen omedelbart beordrade ÖB att spara
sju miljarder i årsbudgeten.Nästa fas i utvecklingen blev uppgörelsen
mellan regeringspartiet och centern med innebörd,att de sparade
försvarsmiljarderna skulle gå till "vård och omsorg".
Det är viktigt att man har klart för sig kronologien i
sammanhanget: ÖB:s nedskärningsprogram ("motorsågsmassakern")
presenterades alltså innan regeringen ingrep med sina skärpta
besparingsdirektiv.
ÖB däremot vill gärna framställa det som att hans agerande
styrts av de sistnämnda,men verkligheten är att ÖB/högkvarteret
kom först på plan med konceptet "halvera försvaret".Inte
att undra på att politikerna tacksamt utnyttjade det gynnsamma läget
att med hänvisning till den militära sakkunskapen kunna
genomdriva en rejäl besparingsaktion!
I de många opinionsyttringar som förekommit sedan "styrgrupperna"
lade fram sitt förslag (19 oktober 1999),har från högkvarterets
sida inte försports några kommentarer.
Man hade kunnat förvänta sig att åtminstone någon personlig
meningsyttring hade gjorts,t.ex.ett uppriktigt beklagande av att
rådande situation framtvingat åliggandet att mer eller mindre
skövla både freds- och krigsorganisationen.
Generallöjtnanten Hans Berndtsson kunde kanske ha erinrat sig
biskop Brasks kända handlingsmönster i en prekär situation,en
bra förebild då det gäller att markera vad man själv innerst
inne tycker utan att för den skull undandra sig uppdraget!
Att den våldsamma omstruktureringen vidare kommer att få ödesdigra
påföljder för försvarsviljan liksom för möjligheterna till
rekrytering av frivilligförsvar skulle självfallet också ha
kommenterats.Men tystnaden är vältalig.Konformism råder utan
appell.Kvalificerat narrspel!
Om man så tar del av "styrgruppens"argument då det gällt
att peka ut förband till nedläggning är bristen på logik häpnadsväckande.Ensamma
förband ("solitärer")som t.ex.I 13 i Falun och I 22 i
Kiruna döms ut därför att de saknar möjligheter till samövningar
med andra näraliggande förbandstyper (något som f.ö.blir
aktuellt först i årsklassens slutövningar).
Därför måste man,sägs det,slå vakt om samtrimmade
garnisoner, som dessutom blir administrativt mera lönsamma.Men
hur går då detta resonemang ihop med att utplåna hela
garnisoner som i Hässleholm och Sollefteå,i det närmaste också
i Boden?Återigen exempel på förnedrande narrspel.
Från pågående opinionskampanjer till förmån för nedläggningsutpekade
förband måste slutligen från glömskan räddas en belysande ögonblicksbild,visad
i TV.
Femhundra kvinnor,nedresta till Stockholm med långfärdsbussar
från Sollefteå,tågade med facklor genom Stockholm på kvällen
den 8 mars för att protestera mot nedläggning av stadens
garnison.Försvarsminister v. Sydow sågs ta emot utanför
riksdagshuset.Vid sin sidan hade han bl.a. Tysklands försvarsminister,på
tillfälligt officiellt besök.
Vad hade han i sammanhanget att göra? En omdömeslöshet från
de svenska värdarnas sida!
På frågan från de uppvaktande kvinnornas förespråkade ifall
man kunde tänka sig någon ändring av förslaget avseende
Sollefteå hördes försvarsministern fränt bita av med att
"någon ändring blir det icke – garnisonen skall läggas
ner!"
Så uttalar sig alltså en minister,som tidigare varit docent i
statsvetenskap: han föregriper helt enkelt hela den
parlamentariska beslutsprocessen – han sätter sig över
vedertagen parlamentarisk ordning.
Som f.d.universitetslärare i ämnet borde försvarsministern känna
till,att en regeringsproposition icke är ett beslut utan ett ärende
som först skall behandlas i utskott och därefter avgöras av
riksdagen.
Med denna demonstrativa nonchalans av parlamentarisk ordning gav
försvarsministern TV-publiken ännu ett flagrant exempel på
narrspelet om försvaret.
JAN VON KONOW