Försvarspropositionen är lagd och torde därmed bekräfta
alla de farhågor som hysts beträffande försvaret i allmänhet
och armén i synnerhet. Rader av traditionsrika
landskapsregementen försvinner och därmed också den omedelbara
koppling mellan försvar och hembygd som har utgjort ett styrkebälte
för folklig försvarsvilja.
Det förefaller som om propositionsskrivarna till slut har uppmärksammat
detta och i ett anfall av nitälskan för traditioners värde
mobiliserat tatens historiska muséer för att söka rädda vad
som räddas kan av denna folkförankring.Det var i sista momangen.På
alldeles för många gamla garnisonsorter blir det efter 1 juli
bara kamratföreningarna kvar.
Strukturförändring är den etikett som lyfts fram när det gäller
det så kallade nya försvaret.Låt gå för det, en ständigt
fortgående strukturförändring är en nödvändig anpassning i
en sig ständigt förändrande omvärld.
Men samtidigt skall man ha klart för sig att den strukturförändring
som försvarsmakten nu utsätts för också innebär en
nedskrivning av våra säkerhetspolitiska ambitioner. Vår försvarsmakt
kan inte längre lösa uppgiften att försvara landet – det
är den enkla sanningen.
Nu är vi ju visserligen tillförsäkrade att ingen ofred hotar
oss de närmaste tio åren.Gott så,att både regering och försvarsutskott
är överens om detta.Det är precis vad man också trodde i början
på trettiotalet. Och så sent som i slutet av decenniet vågade
en regeringschef i Storbritannien utropa fred i vår tid. Tyvärr
dröjde det inte så länge innan fredslyckan förvandlades till
blod, svett och tårar.
Dagens beslutsfattare har självfallet andra referensramar än
dem som har levande minnen av trettiotalet. Just därför kan det
vara befogat med en varning:
-Den som inte lär av historiens misstag kommer att upprepa dem.
Ganska länge var det förvånansvärt tyst i de djupa leden om försvarsneddragningarna.
Förmodligen insåg man inte fullt ut vidden av vad besparingarna
skulle komma att kosta.
-Folk får det försvar de förtjänar, tolkade en besviken
yrkesofficer likgiltigheten inför den miljardrullning, som nedläggningar
och omlokaliseringar för med sig,en kapitalförstöring av nästan
ofattbara mått.Vad hade hänt om något sådant hade drabbat ett
annat område, vården exempelvis?
Det försäkras ivrigt att vi får ett bra försvar.De yrkesmilitärer
som stannar kvar i det hårdbantade försvaret kommer säkert
också att göra ett gott arbete så långt utbildningsresurserna
förslår.Våra nya insatsförband blir troligen både vassa och
effektiva.Men de är för få och vilar inte på den breda bas
som en i ordets verkliga mening allmän värnplikt utgör.Att
kalla två tredjedelar av årsklassen för utbildningsreserv är
en oförsynt lek med ord och en chanstagning med den nationella säkerheten.
INGVAR HANSSON