Inte sällan avfärdas Ryssland som ett land i sönderfall
och med en armé i upplösning. Men man glömmer att Ryssland
just nu för ett välorganiserat krig i Tjetjenien, att landet
har en oerhörd potential och att produktionsapparaten är intakt.
Såhär skriver professor Stefan Hedlund på Brännpunkt i
Svenska Dagbladet:
"Vad vi idag kan konstatera är att den ryska krigsindustrin
har lyckats med sin övervintring. Viktiga maskiner oljades in
och paketerades. Viktig kompetens upprätthölls genom att
forskning och utveckling fick fortsätta. Man har utvecklat en ny
generation av stridsflyg och en ny generation av kärnvapen. De
senare - kända som "Topol B" - har dessutom redan
placerats ut. Hittills har utvecklingen av nya vapensystem varit
beroende av exportorder. För eget bruk har man i bästa fall
bara lyckats producera några prototyper.
Ponera emellertid att denna krigsindustri plötsligt skulle få
grönt ljus för att återuppta massproduktion. Av det militärindustriella
komplexets tidigare 2000 produktionsanläggningar finns 1.700
kvar, vilket närmast bör uppfattas som en rationalisering.
Arbetskraft och kunnande finns. Förmåga att generera omfattande
exportinkomster, för att finansiera import av teknologi, finns
också.Det enda som saknas är ett finger på knappen till det gröna
ljuset."
På DN-debatt varnar överste Bo Pellnäs och framhåller att
vi måste ompröva vår bild av hotet från Ryssland:
-Den ryska krigsmakten är inte alls så svag, dåligt tränad
och omotiverad som många - jag själv inkluderad - tidigare
trott, skriver Pellnäs:
-Jag vill mycket kortfattat lyfta fram ett par idéer. Vårt mål
är för närvarande att uppnå två procents årligt överskott
i statsbudgeten. Vi borde kunna enas om att öka detta med
ytterligare en halv procent. Det utrymme som uppstår nyttjas för
att bygga upp en särskild beredskapsfond. Som den ekonomiska
utvecklingen nu ter sig borde detta inte innebära någon större
börda, utan snarare medverka till en bättre, långsiktig
ekonomisk stabilitet. En sådan fond skulle underlätta att stärka
försvaret om läget tycks mer allvarligt.Inte minst om behoven
blir akuta i en konjunktursvacka.
För det andra måste vi redan nu avsätta medel för viktigare
materiella optioner, det vill säga säkerställa produktion och
leveranser i ett läge då detta verkligen kan komma att krävas.
Så länge så inte sker är alla resonemang om tillväxt bara löst
prat.
I det korta perspektivet förefaller det mig också självklart
att vi bör höja takten i arméns modernisering.
Medan vi funderar över allt detta bör vi snabba upp och öka överföringen
av materiel till de baltiska staterna från de brigader vi nu
avrustar.
Eftersom vi idag sänder utrustning och helt öppet stöder
uppbyggnaden av de baltiska ländernas försvar betalar vi redan
fullt ut det politiska dagspriset för detta. En ökad takt och
omfattning skulle göra det möjligt att också tillgodogöra oss
de säkerhetspolitiska fördelarna helt och fullt, medan tid ännu
ges."