Fritt Militärt Forum Nr 4 1999 Tidkrift för Försvarsfrämjandet

Hodder Stjernswärd:

Vad är det som egentligen sker med vårt försvar? Och vad kan göras?

Det går bra för Sverige.Det har vi fått höra flera gånger de sista månaderna.Tillväxten ökar, arbetslösheten minskar, våra varor efterfrågas.Men det går dåligt för försvaret.Här är våldsamma ingrepp på gång.Det är ej längre en sviktande ekonomi som kan sägas vara motivet för de omstörtande nedskärningarna.

I stället läggs tonvikten vid att hotet från öster forsvunnit, Ryssland är i sönderfall, världen, åtminstone den i vår närhet, är fredlig och kommer så att förbli.Invasionsförsvaret är ett urbota föråldrat begrepp.Invasion kan ej förekomma längre, sägs det.

Är detta resonemang riktigt?

Först: att det går bra för Sverige är rätt.Det har vår statsminister sagt. Därmed bör det också finnas medel att bibehålla ett någotsånär starkt försvar.

Något hot från öster finns synbarligen ej i dag, det är också riktigt. Men är det en bestående sanning. Förvisso icke.Häromdagen blev vi påminta om att Ryssland ingalunda är en avsomnad jätte.Den ryske preminärminstern Putin lovade vid ett tal på en flottbas att de ryska militärutgifterna kommer att öka med 57 procent nästa år.Han motiverade detta med:”Vi måste svara på hur världspolitiken ser ut och hur hotbilden utvecklas både utanför och innanför vårt lands gränser.”

Så invasionsförsvaret.Detta är ett värdeladdat ord.De okunniga, och de är majoritet tycks det, anser att det är ett försvar mot en brett upplagd kustinvasion.Ingen tror på att en sådan invasion kan komma att utföras mot vårt land.Men ta bort ordet invasion och sätt dit ordet angrepp.Varför skulle vi vara befriade för all framtid från risken för angrepp?

Konsekvensuppföljning saknas

Angrepp kan utföras på en mängd olika sätt, det har ju både försvarsutskott och försvarsberedning deklarerat.Angrepp på vårt känsliga kommunikationsnät, inklusive elnätet, kan utföras med sofistikerade metoder.Psykologiska angrepp med inslag av kärnvapenhot är teoretiskt tänkbara.Likaså utnyttjande av kemiska och biologiska stridsmedel, kanske utan upptäckt av ursprungsland.Och varför land?Det finns aggressiva organisationer, som är helt hänsynslösa.Någon konsekvensuppföljning av denna presentation har ej gjorts.

Att i ett sådant ekonomiskt gynnsamt men säkerhetspolitiskt tämligen instabilt klimat, inleda en destruktionsprocess inom försvaret av tidigare ej skådat slag, förefaller föga välbetänkt och föga ansvarsfullt. Svenska folket har sövts ned av detta ständiga prat om obefintliga hot, för stor och för dyr försvarsmakt och behov av ”omstrukturering ”, lika med kraftiga nedskärningar.

Detta är ej menat som ett politiskt inlägg, men i dessa dagar av politisk ljumhet i försvarsfrågan bör kristdemokraternas uppfattning lyftas fram.I SvD den 28 oktober på Brännpunktsidan skriver Åke Carnerö och Alf Svensson:

”För det kan väl inte anses vara en ansvarsfull politik att genomföra så dramatiska och ostrukturerade nedskärningar att den framtida anpassningsförmågan undergrävs, att den allmänna värnplikten urholkas, att möjligheterna till militära samövningar försvåras, att kompetensutvecklingen blir lidande och att Sveriges deltagande i internationella operationer ställs mot det nationella försvarets resurser.Det råder extremt kortsiktigt tänkande hos de (o)ansvariga politikerna som kan leda till oanade konsekvenser i framtiden.” Eftersom detta är en medveten och frivillig nedrustning måste de ansvariga trösta sig och folket med till intet förpliktigande ord och utfästelser.Så har den s k Anpassningsfilosofin myntats.Ordet Återtagning låter påskina att man kan återgå till ett starkare försvar genom att ta tillbaka tidigare utsorterade bitar. Båda uttrycken är närmast att betrakta som chimärer.

Återtagning när?

Vilka tecken och signaler skall få regering och riksdag att anbefalla återtagning?Detta är stora steg, kostar mycket pengar och fordrar både förutseende och ett stort mått av civilkurage.Var finns allt detta? Dessutom är återtagning inom rimlig tid möjlig endast om grunden finns. Grunden är en stomme tillräckligt stor av utbildad personal, utbildningsplattformar, materiel och självforsörjning av vapen och utrustning.Denna stomme kommer nu att minimeras så långt att en återtagning närmast kan betraktas som en omöjlighet.D v s återtagning inom acceptabel tid.Sverige har för ej så länge sedan upplevt en sådan återtagning.Den tog fem år, 1939- 1944.Under det senare året ansågs vår försvarsmakt ha nått godtagbar nivå med hänsyn till omvärlden.Och den gången började en sakta återtagning redan 1936.Spåren förskräcka, men tydligen ej för den kategori nya och oerfarna politiker som har att fatta de tunga besluten i en krissituation.

NATO-anslutning väg ur dilemmat?

Inom allt bredare kretsar börjar man nu tala om anslutning till NATO, som en väg ur dilemmat.Logiken i detta är påtaglig.Avväpnar vi oss själva måste vi få hjälp utifrån.Men då tänker man ej på den andra sidan. Vilken makt eller försvarsorganisation vill hjälpa en stat som ej anser sig ha råd att försvara sig själv? Inträde i NATO är inte bara att banka på dörren och bli insläppt.Det fordras insatser och uppoffringar och framför allt solidaritet mot organisation och medlemsländer.

Folkpartiet har tagit steget fullt ut och i två motioner till landsmötet i november krävt att Sverige utan dröjsmål ansöker om medlemskap i NATO.”Beteckningen allianstrihet fungerar som politisk dimma som döljer en genuin ovilja att ta ansvar ” skriver motionärerna med professorn Carl B Hamilton i spetsen.

Förvisso ligger mycket i detta.Alliansfriheten är otidsenlig i ett Europa i union.Men vid sidan av NATO växer ett alltmer säkerhetsmedvetet EU fram.”EU måste ha militära medel för att vara trovärdigt ”säger en finsk talesman.Finland är f n EU- ordförande och man driver nu med kraft frågan om att skapa militära resurser i EU.Här kommer att finnas möjligheter och på sikt skyldigheter för medlemslandet Sverige att bidra med militär kapacitet.

Men hur hänger detta och dessutom troliga FN-uppdrag i framtiden ihop med vår kommande radikala minskning av militär förmåga?

Det hänger inte ihop alls!Vi vill gärna sola oss i glansen av internationell militär medverkan.Men vi gör oss av med medlen.Detta är ytterst allvarligt.Vårt anseende utåt minskar.Den fördröjda insatsen i Kosovo var ingen god reklam.

När nu det mesta inom försvarsmakten vänds ut och in och stora delar försvinner ger man sig också på den allmänna värnplikten.Högt uppsatta chefer tror sig kunna se en framtid då krig utspelas på elektronisk väg och hackers, knapptryckare och fjärrstyrda missiler gör jobbet.

Soldaten behövs till slut

Men ett torde vara tämligen säkert, vilka vapen och betvingelsemetoder som än används, behövs soldaten på fältet för att hävda, hålla, besätta eller återta territoriet.All erfarenhet, inte minst från Kuwait, Serbien eller Kosovo talar för detta.

Att mot denna bakgrund ifrågasätta den allmänna värnplikten är ansvarslöst.Varför frågan kom upp berodde till en början på ekonomin. ÖB ansåg sig ej ha råd utbilda alla. Den minskade krigsorganisationen behövde betydligt färre värnpliktiga än tidigare.Kanske vore då en yrkesarmé att föredra?

Det är nästan löjligt att behöva rada upp alla värnpliktens företräden framför en yrkesarmé.Vårt land är stort med en ganska liten befolkning.Yrkesarmén blir alltför liten.Värnplikten ger medborgarna insyn i försvaret och en erfarenhet och skolning, som, bortsett från den rent militära utbildningen, ger gynnsamma effekter för framtiden. De värnpliktiga besitter kunskaper av skilda slag till stort gagn för förbandet i fält.

Det har visat sig när svensk trupp gör FNtjänst.Jämförelsen med yrkessoldater utfaller till de senares nackdel.Det finns ingen logisk anledning att gå ifrån folkförsvarstanken.

Substans efterlyses

En proposition över den nedrustade försvarsorganisationen läggs före jul. För medborgare som samtycker till ovanstående resonemang finns tid ännu att opponera sig.Beslut fattas under första kvartalet år 2000.

Även om motståndet ger obetydlig vinst, känns det fel att sitta med armarna i kors.Om det så sker i sista stund måste människor informeras. Det får ej heta att svenska folket blev fört bakom ljuset.Sanningen uppdagas ofta sent och folk reagerar som regel långsamt.

Sammanfattningsvis har här förespråkats:

Den s k anpassningsfilosofin med återtagningsförmåga måste ges substans.I detalj måste utklaras hur och mot vad återtagning kan och skall ske.

Bakgrunden för hela denna filosofi är en bas att utgå ifrån.Den bas som återstår efter nedrustningen är ej tillfyllest;Med denna tunna bas är återtagning ej realistisk.

En bas eller grundorganisation av realistiskt slag måste kunna ge utbildning till en försvarsmakt som både kan försvara landet och delta i fredsbevarande operationer utomlands.Ytterligare utredning måste göras beträffande denna utbildningsorganisationsstorlek, nu kallat antal och slag av ”plattformar ”.

Så t ex är ett artilleri och luftvärn med endast en ”plattform ”var, helt otillräckligt.Karlskrona och Muskö är nödvändigt för flottans överlevnad.I tockholm, där nu en enorm anmassning av stabsenheter kommer att föras samman, måste finnas trupp.

Den allmänna värnplikten måste gälla även om en kraftig nedbantning av antalet inkallade sker.Antalet utbildade per år bör ej understiga 20.000.Värnpliktiga ej ingående i krigsorganisationen bör få en fullgod, men förkortad och koncentrerad utbildning.

Förbund för folkförsvar

För att främst värna om det senare, den folkförankrade, allmänna värnplikten, har Förbundet för Sveriges folkförsvar bildats.

Dess ordförande är fd statsrådet och landshövdingen Bengt Norling och vice ordförande f arméchefen Åke Sagrén.I styrelsen ingår även Jan von Konow, Hodder Stjernswärd och Lennart Nilsson.

I dess stadgar står bl a ”Föreningens ändamål är att på grundval av en demokratisk grundsyn väcka opinion i försvarsfrågan.Föreningen skall slå vakt om ett starkt folkförsvar...

Föreningen skall skapa opinion för ett så anpassat försvar att en snabb återtagning av styrkan skall kunna åstadkommas om landets frihet hotas.”

Detta är exempel på en åtgärd som vidtagits.Flera torde förberedas. Förbundet enl ovan manar till aktion för en försvarsordning som kan accepteras av vårt i grunden försvarsvänliga folk.

Det innebär inga revolutionerande nyheter men en nedbantning under ansvar till organisation och uppgifter grundade på realism och trovärdighet.

Detta kostar förvisso mer än propositionen föreslår, men ökningen är sett i stort begränsad och väl i överensstämmelse med Sveriges nuvarande ekonomi.

Hodder Stjernswärd

Översten av första graden Hodder Stjernswärd är kavallerist och krönte sin militära bana som hovstallmästare.Dessförinnan var han chef för såväl Gotlands regemente, Skånska Dragonregementet, ovan, som Livgardets dragoner.